Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - J. A. Eklund: Person och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSON OCH SAK.
den. Man söker då blott i hvarje punkt konstatera det som skall tros. Men
en icke blott tillfäl1igt historisk utan också oundviklig följd af detta, är ett
annat objektiverande af kristendomen, nämligen såsom en färdig historisk rea-
litet, en en gång intagen ståndpunkt - nu öfvervunnen. Båda dessa objekti-
veringar visa sig emellertid falska genom det enkla faktum, att kristendomen
»lefver upp igen» och skaffar sig nya _
former, nya dogmer om man så vill.
Och så skall det gå tiderna igenom. För att fullt framställa kristendomens
världsåskådning, räcker ingalunda ett trossystem eller ett tidehvarfs trossystem.
Men därtill räcker icke heller ett människolif, eller ett tidehvarfs; därtill kräfves
alla tidehvarfs personliga lif och - evigheternas.
Mycket vore att säga om de olika uppfattningarne af kristendomen från
dessa olika synpunkter. Den ena betraktar kristendomen såsom ett operson-
ligt faktum, »en sak» - man kunde frestas att kalla den den stationära upp-
fattningen. Den andra fattar kristendomen såsom ett personligt faktum eller
rättare faciendum, en uppgift - jag tillåter mig kalla den uppfattningen evo-
lutionär.
Här må allenast påpekas några drag i Kristi sätt att förkunna sin lära
för att visa hur han måste missförstås, så länge man icke har klart för sig det
evolutionära, eUer, om man så vill, det pedagogiska i hans tillvägagående.
Jesus uttalar, som bekant, ofta satser, hvi]ka icke kunna utan vidare sättas
sås om objektivt gjltiga regler. Dessa ha gjort dogmatici och etici allehanda
bekymmer, och man har ej vetat, hur man skall modifiera, afslipa, förmildra,
ja på visst sätt beriktiga dem för att få dem inpassade i det objektiva syste-
met. Men från evolutionär, pedagogisk, praktisk synpunkt bli sådana utsagor
lätt förståeliga. I ett visst bestämdt personligt »status-quo» anbringar Kristus
en »stöt» som skall drifva människan till evolution åt det håll han vill. Han
anger en riktlinie för hennes lif. Och det gör han stundom på det sättet, att
han pekar på en »paradoxt» långt bort belägen punkt, mot hvilken den linien
gar. Icke »öga för öga», »tand för tand». Nej, stå alls icke emot den som
är ond; »om någon slår dig på det högra kindbenet, så vänd honom ock det
andra till». Det var att ge en stöt åt det hållet, som aldrig glömdes, fast det
endast kan vara kuriös bokstafsträldom, om man ville anse denna utsaga vara
ett allmängiltigt etiskt bud, en s. k. lag. H vilken impuls ligger icke i ordet
till den rike ynglingen: »sälj allt det du har och gif åt de fattiga!» Men icke
är det en »objektivt giltig» lag. Att sätta människan i rörelse, så att en etiskt-
religiös process verkligen begynner hos henne - det är Jesu intresse. Ett
typiskt mästerstycke af denna etiska pedagogik t:.r hans handlingssätt gent emot
den lagkloke. Denne är just en sådan »stationarius» med objektivt sakintresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
