Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - J. A. Eklund: Person och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSON OCH SAK.
(såvida man icke’ fäster sig vid det personliga intresset, att han vill besegra
rabbinen från Nasaret). Hvad bjuder nu – objektivt taget - lagen? frågar
han. - Säg själf! svarar Jesus. - Du skall älska Gud o. s. v. _,_ - Gör det,
så .får du le.fva! Hur skall detta ord passa in i systemet, särskildt med Paulus?
Det är ju rent gammaltestamentligt - judiskt! Ja, men evolutionärt. » Gör
det, .får du se lzvart det bär!» Den lagkloke vill dock gärna behålla sin
objektivt öfverlägsna ståndpunkt. Då får han till lifs liknelsen om den barm_
härtige samariten, och den etiska impulsen förnyas, nu blott riktad på en spe-
ciellare punkt: » gå äfven du och gör sammaledes!» Det är en impuls till
afgörelse, till förargelse eller till framåtgående. I detta »gå du och gör» satt
en sporre, som icke gärna underlät att göra sig känd. Att ta saken person-
ligt är i kristendomen conditio sine qua non för att komma åt saken.
Samma pedagogiska intresse tillgodoses också därigenom, att man i bibeln
har flere olika stadier på sanningens väg tecknade. Framför allt gäller detta
det gammaltestamentliga och det nytestamentliga stadiet, och inom dessa af-
teckna sig sedan mer eller mindre tydligt flere lägre eller högre ståndpunkter.
Hela bibeln är en typisk afspegling af människans etiskt-religiösa evolutions-
process. På gamla testamentets ståndpunkt säges åter och åter: gör det, så
får du lefva ! Och det är närmast icke fråga om annat, än att människan kan
göra det som befalles. Men 1Jnder »görandet» af lagen tillväxer medvetandet
om lagens kraf 1 djup och innerlighet, och slutligen blir resultatet, att stånd-
punkten, såsom 1 Pauli erfarenhet, upphäfver sig själf genom att konstatera
syndens herravälde och drifva till Kristus. Den erfarenheten kan icke göras,
därest icke människan från början tror, att hon kan hålla lagen och från den
tron såsom utgångspunkt på allvar försöker det.
Ett annat exempel på samma evolutionära karakter må anföras. De
första kristna väntade, att Kristus snart skulle komma tillbaka och upprätta
det segrande »riket». Denna väntan hade en oberäknelig pedagogisk betydelse,
då det gällde att sporra till de första tidernas kamp mot »’världen». Men från
den ståndpunkt, som lägger den stränga »objektivitetens» kraf på allt som står
i bibeln, komma nog Pauli och det nya testamentets eskatologiska tankar att
stå sig slätt. Och dock - hela kristendomens historia igenom skall tanken
på »riket» lefva, likaväl som gamla testamentets grundtanke: gör det så får
du lefva ! Båda ingå såsom drifvande faktorer i den stora personlighetsevolu-
tion, som kristendomen satt i gång i världen.
Det är kristendomens intensiva betonande af personen, som skiljer den
från alla andra åskådningar. Det är denna som oändligt höjer kristendomen
öfver hvarje åskådning, som låter personen trängas tillbaka och nedsättas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
