Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Fredrik Wulff: Svenska Akademiens ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK_ 593
väl valda, och anordningarna förträffliga. En önskvärd bekvämlighet vore det
dock för framtiden, om ett större mellanrum bestodes, än som nu fallet är,
mellan de olika språkprofven.
Med afseende på genusbeteckningen, företer Ordboken en märklig nyhet,
hvilken innebär en otvifvelaktig förbättring, men onekligen äfven en svårighet.
Saken är den, att ordens genus i vårt språk - liksom förut i danskan
allt mera utplånas, så fort det ej är fråga om naturligt kön. Det förhål-
ler sig dock ej i svenskan, som för det mesta ·i engelskan, att »sakord» äro
neutra. En stor mängd namn på saker äro - som det på senare tider kal-
lats - »den-kön», och mången torde ha svårt att i vanligt prosaiskt samman-
hang säga »han» eller »hon» om t. ex. klädningen, korgen, björken, tallen, för-
tjänsten, abnormiteten; andra ord, såsom klockan, tändstickan, lampan, äro
visserligen utanför Stockholm odisputabla »hon»-ord, men om de två sista
säger Stockholmaren dagligdags minst lika ofta »han>> som »hon}). Å andra
sidan ha vi en mängd »personord», såsom abecedarie, abiturient, absolutist,
hvilka tydligtvis lika gärna äro femininer som maskuliner, under det att andra,
såsom abbot, nödvändigt måste anses som maskuliner. Nu ha i Ordboken till
alla sakord som icke äro neutra, till alla personord som icke äro uteslutande
maskulina (t. ex. konung) eller uteslutande feminina (t. ex. drottning) fogats
i förra fallet förkortningen »r. » ( == realgenus, genus rd, »sakens genus», »den-
genus»), i senare fallet » Il ig. » (=== individens genus). Mot den förra bete c k-
n ingen kan må hända anmärkas att »r. » i åtskilliga andra skrifter ofta beteck-
nar rar, sällsy nt; mot den senare att » Il ig. » icke är nog lättfattligt. Tydli-
gare hade åtminstone varit att inom klammer tillägga, i förra fallet »den » el.
denk., alltså t. ex. accent [»den » 1. m.], i senare fallet »hon», t. ex. advokat
[m. säll. »hon »], adjunkt [m., äfven »hon»], författare [m. 1. »hon», jfr författar-
inna]. Som det nu är, antydes ej (rättare sagdt: ej så väl) huru pass vanligt det
är att »individen» verkligen må tänkas såsom femininum, en sak som icke är
oviktig. – Men hvarför har ordet adolfin (motstycke till karolin i bet. guld-
mynt) icke jämte >
)m.» äfven fått sitt »I. r.»? Ämnar Red. äfven vid karolin, när
den tiden kommer, sätta endast »m.»? Ordet adolfin är visserligen >)föråldradt>>
och sålunda af Red. principiellt icke betecknadt som »den-kön>>. Men hvad
hindrar att det i våra dagar användes t. ex. i en historisk roman?
Om rättstafningen yttrar _
sig Red. endast i förbigående, därmed anty-
,dande att den frågan i detta arbete är en jämförelsevis underordnad sak.
Det är ju lätt att förutse, att efter våra dagars ortografi.käbbel omsider i det all-
männa bruket skall stadga sig en delvis ljudenligare, en mera regelbunden och
lättlärd stafning än Akademiens nuvarande. Men det är ock tydligt, att icke
Svensk Tidskri/i I893. I9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
