Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Fredrik Wulff: Svenska Akademiens ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 SVENSKA AKADEl\IIENS ORDBOK.
på länge, Ja väl aldrig någonsin, Ordbokens första häfte skulle kommit ut, om
man velat invänta den tid då alla hithörande spörsmål blifvit afgjorda till alla
partiers belåtenhet. Gamla fornstafvare och unga, tilltagsna nystafvare skola
alltid finnas. »Dygden ligger icke i det ytterliga, utan i det måttliga», och
såsom måttligt konservativt kan f. n. med fog stafsättet i Akademiens Ordlista
anses, nämligen dess sjette upplagas mera ljudenliga alternativ. Denna rätt-
stafning är följd i Ordboken. Att inom få år ingen skall finna Ordbokens
stafsätt för mycket >mystafvande>> synes mig absolut säkert. Tvärt om skall
nog rätt snart från mer än ett håll klagan föras däröfver, att Akademien genom
sin Ordbok »slagit fast>> t. ex. v-ljudets besvärliga teckning med .I, fv; det
breda a-ljudets teckning med e i herre, ’ZJerk, vers, berg; rg, lg, för rj, l;~ i
berg, bälg rn. m. Härpå vill jag för min del svara, att jag tager för gifvet,
att Ordlistan, hvilken är en h e 1t annan sak än Ordboken, fortfarande som
hittills, skall tid efter annan konstatera det allmänna brukets framsteg i konse-
kvens och ljudenljghet, under devisen: Försiktigt framåt, idet goda u tta-
1e ts spår. Dd blir allt mera tydligt för en hvar som vill se, att vi endast
på denna väg och med hjälp af Akademiens tid efter annan reviderade Ord-
lista kunna nå fram till reda, enhet och lugn utveckling af vårt allmänna staf-
sätt. Allt nog, Ordbokens stafsätt synes mig oklanderligt; det är icke mera
ålderdomligt än det i en akademisk ordbok har rättighet att vara. En långt
gående nystafning i ett verk som med nödvändighet redan genom sitt samman-
trängda uttryckssätt kräfver eftertanke, det vore en stor orättvisa mot den
nuvarande generationen och rent af otillbörligt.
Uttalsbeteckningen är för Ordboken en vida viktigare sak än ortografien.
H vad som önskades af dem som härutinnan vilja eller tänka - i den bildade
allmänhetens intresse -, det var en uttalsbeteckning, så prak6sk, d. v. s. så
pass lättbegriplig och lätthandterlig, och dock så pass exakt, d. v. s. nyttig
och upplysande, att .den verkligen mot · ringa möda gåfve godt besked, och
alltså gjorde skäl för sitt namn. Och ingen lär kunna bestrida att ju det af
Red. antagna och utbildade systemet verkligen i förvånande grad uppfyller dessa
fordringar. Jag skall tillåta mig ett par anmärkningar. Emot den lofvärda
principen (se sidan 3, noten 7) att de använda beteckningstyperna böra finnas
i hvarje vanligt 1
) tryckeri (hvilket med andra ord betyder att de skola kunna
skyndsamt, lätt och billigt reproduc~ras af referenter, granskare, läroboksför-
fattare o. dyl.), kan det synas stridande att det långa a i t. ex. al betecknas
med en typ som visserligen är lättbegriplig, vacker och högst fyndigt påhittad,
men som icke finns i det van 1i g a kursivalfabetet. Troligen bortfaller dock
1
) Där står "större", men det är tydligen "vanligt" som åsyftas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
