Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Fredrik Wulff: Svenska Akademiens ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK.
595
denna svårighet, ty denna (nymodiga) kursiv sprides allt mera, och Berlingska
tryckeriet tillhandahåller skyndsamt och _billigt stilarna, äfven i mycket små
partier. I skrift är dock upp- ~ch nedvändt a (== v) ledigare; hvad dettas
)
,fulhet» vidkommer, så är den en smaksak. - För min del måste jag dock
vida mer beklaga frånvaron af en särskild typ för att beteckna det »trycksvaga
e> ( == J i flera transskriptionssystemer), t. ex. i gosse, syster, särdeles, företeelse
(= .fö3
rJte
2
JlsJ1
). ]\,fest kännbar blir saknaden af typ för detta »mellanljud~ (mellan
kort u, ö och e) i sådana ord som accentuera, acceptabel, accessorisk, adjektiv
(hvarom mera nedanför!). - I noten **) på sid. XXVIII heter det, riktigt, att
>- tungspets-r vanligen sammansmälter med ett följande d, l, n, s, t till det mot-
svarande öfvertandljudet>> (d. v. s. till »tjockt» d, I, 11, s, t i t. ex. bord, kärl,
barn, fors, eskort). Den alfabetiska ordningen är här en smula vilseledande. För-
hållandet är nämligen att denna numera definitivt ohäjdbara sammansmältning 1)
ännu icke är fullt vanlig med rl (t. ex. kärl, .färla; i ),värld>
> är l stumt, utom
i Skåne, där ofta i stället r offras i detta ord); den är däremot det enda bruk-
liga uttalet för rs och rt, det vanliga för rd och nz. Allt hvad jag yrkar är
sålunda att ordningen blir: »s, t; d, n, samt b. - Ljudet y (i yr, ylle) kunde
exemplifierats med ty. grussen, fr. si2r, åtminstone lika gärna som zu (i ut,
duell) lik.satts med franskt nuee, tuait; bäst dock att tillägga >>ungefär>>. Ty
faktiskt kan en vanlig >)otränad» fransman hvarken uttala vårt ut i ut eller vårt
y i y r; han nyttjar båda gångerna i; (== upp- och nedvändt lz), så att han
uttalar nu och ny på samma sätt, men ingen gång svenskt.
I mångens tycke torde jag redan ha dröjt allt för länge vid uttalet. Men
uttalsfrågan är ju en brännande fråga i pedagogiskt afseende, och blir det allt
mera. Å ena sidan heter det: Allt faktiskt uttal är riktigt och godt - »the
standard speaker is nowhere to be found>>. Å andra sidan ropas det på en
norm, en gemensam svensk uttalstyp, till hvilken vi alla sträfva - åtminstone
i vår undervisning - och som vi hVar i sin stad finna »vacker». Det är sant,
en felfri uttalare är lika svår att finna som en felfri häst; men med fördoms-
fri het och god vilja skall nog ett öfvervägande stort flertal kunna enas om att
eftersträfva ett visst, någorlunda dialektfritt uttal; och detta föga växlande ty-
piska uttal är att söka mera i »bokspråket)>, i den högtidliga föredragnings-
stilen, än 1 ett ohäjdadt hvardagsuttal, äfven af det skälet att hvardagstalet är
allramest lokalfärgadt. H vem kan, utan att både skratta och vredgas, läsa
sådana rim,, som nu förekomma hos vissa nonchalanta Stockholmspoeter, t. ex.
1) I sång anses den ännu vulgär. I mycket vårdadt uppläsningsuttal kan r (frågan
gäller t ungspets-r) uttalas skiljdt, men framför s och t blir det då i alla händelser klanglöst:
jors, eskort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
