Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Fredrik Wulff: Svenska Akademiens ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK.
>)e•nmmen)> vä.f: ble.f, ses: gräs, le.fde: gräfde_
, tapet: i trät, dräp : rep, och »ä-rim-
men ).) säck : veck, !tenzma : stämma, eld: väld, bödelsknekten : morgonväkten, heta
nätter: kval ocli etter? Väl må vi undantagsvis finna oss i ett eller annat
sådant rimpar, om diktens öfriga genialitet bringar en dylik Stockholmsblunder
i glömska. Men den, som skrifver för allmänhet en, må dock veta, att så-
dant bör vara »sällsynt» och är »mindre brukligt». I detta som i mycket har
Akademien att skydda det vårdade och »vackra» mot det vulgäras och vårds-
lösas oförsynta anlopp. Detta är svårt, men skall det kunna lyckas, så får det
gå på den vägen.
Utländska lånord. Dessa äro, som tillbörligt är, ganska talrika i Ord-
boken. Vid försök att utesluta ett eller annat - t. ex. abessiv, adessiv; ab-
lett, adsekurera - skall man stöta på en mängd förbryllande svårigheter 1
).
- Angående abakus faller det nog mången med mig in, att formen abak
(aba4
k) därjämte kunde upptagits. Red. svarar förmodligen, att man »icke
anträffat» denna försvenskade form, att man hållit sig till litterära »fakta»; men
då Red. antagligen anträffat den i sitt eget upplysta språkmedvetande, så vore
detta hemul nog. Exemplet är obetydligt, ja väl. Men frågan är en princip-
fråga. Skall icke det faktiskt brukliga och användbara åtnjuta lika god rätt
att nu bokföras (äfven om det ej anträffats tryckt ens i ett dagblad) som det
eller det sporadiska (t. ex. »en ackord», »adelsk») eller måhända språkbruks-
vidriga som till äfventyrs uppletats i något äldre eller yngre tryck? Jo, och
visserligen har R_
ed. långt större rätt att ur egen fatabur meddela hittills
»ofunna» ord och uttryck, till och med om de skulle vara en smula lokalfär-
gade, än den skulle ha att t. ex. ur våra moderna salongsböcker upptaga så-
dana ännu stötande och osvenska uttryck som t. ex. »godt gjordt» (måladt,
speladt), »ta sig godt ut», » minna om», »dis», »förståelse », »orättfärdighet»
( == alldaglig orättvisa), eller sådana enbart. finländska som »tynga» (== väga),
»stentupp» (== lergök), »hvardera» (== båda), »skildt» (== särskildt), »skilda»
(== åtskilliga) m. m. Naturligtvis är det ej mitt påstående, att Red. upptagit
eller ämnar upptaga dylika ord, om icke för att i vederbörlig mån varna för dem
(nämligen såsom ännu stridande mot »äkta» svenskt bruk och svensk smak).
Min anmärkning går till sist blott ut på att framhålla, att Redaktionens egna
(kursiva) exempel på modern och fullgod nutidssvenska må hända äro väl njuggt
tilltagna. Särskildt ur fraseologiens synpunkt blir detta en skadlig återhållsamhet;
ty om än alla ord, som icke försetts med tecknet t, äro fullt brukbara ännu i
1) Hur oberäkneligt lånord kunna vandra, illustreras af det lustiga faktum, att ordet
lappmudd i bet. renhudshandske finns i franskan under formen lapmude (Salva, Dfrt. fr.-esp.).
Så ock "rotebagge" (= gul kålrot), i eng., fr. och ty. landtbruksböcker rutabagga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
