Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Fredrik Wulff: Svenska Akademiens ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK. 597
dag, så gäller icke det samma om a1la de fraser, i hvilka ord utan t före-
komma. Dock, en dylik principiell utvidgning kan lätt föröka verkets vidd
och tidsutdräkt högst betydligt. Häruti, som i andra stycken, gäller det att
fä det bästa »kompossibla», för att tala med Leibniz, ej det bästa eller det
fullständigaste tänkbara. H vilken mängd intressanta exempel har ej Red.
måst utesluta endast t. ex. under artikeln Af!
H vad artiklarnas omfång beträffar, så kan det till en början synas be-
tänkligt att t. ex. ordet A upptager två spalter, Ack två, Adel två (med sam-
mansättningar fulla sex), Af trettio. Detta sista ord är dock ett af de allmän-
naste och mest skiftande i hela språket, artikeln alltså säkert både en af de
allra längsta och en af de svåraste. Och att de öfriga nämnda artiklarna icke
heller äro för långa, blir genast tydligt för den som läser dem: man förvånas
vid dessa, liksom vid de flesta andra artiklar, öfver att så nödvändiga utred-
ningar och så rikJiga upplysningar fått plats på ett så måttligt utrymme.
H vad ändtligen angår det allra viktigaste och svåraste, indelningen och
ordnandet af betydelserna, analysen, definitionerna, så har jag för min del på
nästan alla punkter endast beundrande utropstecken att sätta i kanten. Och
jag tror, att de som pläga röna behofvet af dylika utredningar skola instämma
med mig i villiga loford. Man läse artiklarna Accord, Ack, Adel eller - för att
taga en föga lofvande arti-
kel - Adverbial, och man lär tillstå, att man där
finner flera tänkvärda upplysningar, än man väntade. En tanke, som jag här
icke kan undertrycka, är den, att det först nu, först i den mån som Ordboks-
arbetet fortskrider, kan bli tal om att med framgång arbeta på en verklig
svensk grammatik, med hvad därtill hörer. Hittills hade denna kommit att
sväfva 1 luften, nu kan man skönja, hur vårt språkland är beläget och gestal-
tat sig. Allt pedantiskt reglementerande är skadligt, men att abstrahera ut
språklärans grundtankar och analogier ur ett så liberalt tilltaget och så väl
valdt material, som detta lofvar att blifva, kan ej kallas att sätta för trånga
gränser för språkbruket. Det går icke an att påstå, att t. ex. formerna nzo-
dren, fadren äro »oriktiga», och endast modern, fadern riktiga; det går icke
an att utmönstra vare sig sam eller simmade; men väl kan man säga att formen
odeln nu är »mindre bruklig»; att betala i imperf. lika gärna heter betalade som
betalte, men icke så gärna betalde; att pres. betaler, ehuru flerestädes bruk-
ligt, dock ingalunda är en allmänt gängse »god» form; att däremot partic.
nästan lika gärna heter betalt, betald och betalad; att fyllade, slapp, spann, /1jalp
(icke däremot Jzalp) äro provinsialismer för fyllde, släppte, spännde7 hjälpte7 o. s. v.
Huru Ordboken faktiskt ställer sig i dylika afseenden, kan naturligtvis ännu ej ses.
:Men just med hjälp af Ordbokens ypperliga samlingar skall grammatikern i sinom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
