Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - Fredrik Wulff: Svenska Akademiens ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK.
tid kunna skänka oss både en historisk och en modern »språklära» af bestån-
dande värde.
I de enskilda artiklarna beder jag att få påpeka följande för det mesta
föga betydande, emellanåt kanske omtvistliga oegentligheter.
Å. Å spalt 3, r. 4 säges med rätta, att tonarternas namn, A dur, A moll,
(hvilka ofta på program o. dyl. mindre lämpligt skrifvas med bindestreck A-
dur, A-moll) akcentueras a4
dztl,4
r, a4
nzol4, d. v. s. som två sammanställda fria,
enstafviga hufvudord (jfr akcentueringen i stor båt, sur kål); men då det till-
lägges: »stundom äfven a3
-dut2
r, a3
-mol2
» (d. v. s. = storbåt, surkål), så synes
detta mig alltför enstaka och provinsiellt för att få nämnas i Ordboken. I
sammansättningar, t. ex. A-durs-ackord, A-molls-duett o. s. v., inträder naturligtvis
3-2-akcentueringen. Men märk att - såsom Red. riktigt har det bland sam-
mansättningarna - orden dur och n,zo/l därvid få en etta, ej en nolla: A-durs-
ackord31-02; ett ord med 3-2, t. ex. köpman, gifver i dylik sammansättning
endast 30-02, t. ex. köpmans-metod30
-
02
• Jfr: boll stå (bol4
stå4
eller bol stå4,
eJ boz3-stå 2
; men väl bol3
-stå1
-le2
kJn m. m.); sex äss (säk4
s äs4
eller säks äs4,
ej säk3
-äs2
, men väl säks-äs3
-spe2
lJt m. m.) ~ Att med tiden uttalet öfver-
vägande kan blifva 3-2 i A dur, och rent 30-02 i A-durs-duett anser jag
troligt. Men, det kan ej för ’Ofta upprepas, Akademiens utsagor måste kon-
statera, hvad som för närvarande må anses vara fullgodt bruk, och måste så
väl som möjligt skilja detta från blott sporadiska företeelser. - Ännu ett så-
dant eller snarlikt fall vill jag påpeka. I uttalsbeteckningen af ordet accen-
tuera står bl. a. -sent- (meningen är det trycksvaga J === gosse, förseelse). 0 m
detta uttal skl1lle tagits med, så borde det otvifvelaktigt här också genom ett
»stundom äfven» antydts, hur pass ovanligt detta uttal är; samma sak med
acc.epta.bd, accidentell, ad_jektiv, adressat m. fl. I accession, accessorisk har Red.
obegripligt nog gifvit burskap endast åt uttalet ak1
se-; uttalet ak1
sä- [märk
väl, med öppet kort ä, ej med bredt ce !] är det som jag skulle föredragit.
Tydligtvis vore det dock ett våld på sanningen att utesluta det, som Red. kän-
nes vid, och med Red. säkert många andra. - l\.1ånne Red. äfven i cession,
session skall ge plats endast åt se- och ej åt sä-? Det omvända vore i min
tanke mindre vågadt. Andra lära gifva Red. rätt: »Det sköna är svårt! ».
AB11 I Red:s exempel »att lära ab (ab’t) >> skulle jag obetingadt skrifvit
AB’t, lika väl som i »betyget AB. »
.A.bo-Bibo. Bindetecknet är här icke mera nödigt än det vore i ABC.
Bäst synes mig att skrifva Abo Bibo, A B C (i skilda ord), liksom A dur,
C iss molL Här föreligger nämligen lika litet någon sammansättning som t. ex.
i sexor all, kurra gömma, tvärt om, lif väl! tack vackert!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
