Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne: Rysslands äldsta tsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
RYSSLANDS ÄLDSTA TSARDÖME. 5
Men innan detta hedersnamn hunnit sprida sig vidare inom den sla-
viska stammen, har en annan, sydligare boende gren däraf lärt känna en
härskare med anspråk på ännu högre rang och med ännu mera impo-
nerande glans, - nämligen de romerske kejsarnes efterträdare i Kon-
stantinopel. Germanerna hafva i något af sina fornspråk upptagit ordet
kejsare (Kaisarz~ det tyska Kaz’ser), medan ännu det ro1nerska, till en
titel förvandlade, personnamnet Ccesar hade kvar sitt ursprungliga uttal
Kaz’sar (eller Kaesår). Sydslaverna åter hafva långt senare lånat det i
formen tsesar, hos dem sedermera förkortadt till tsar (formen tsesar an-
vändes dock fortfarande i somliga fall och förekommer ännu t. ex. i tse-
sarevz’tsch, den ryske tronföljarens titel).
Detta lån torde härröra från sydslavernas invandring på Balkanhalfön
i sjette ·och sjunde århundradena efter vår tidräkning. Där fanns då ännu
en talrik latiniserad befolkning, de nuvarande rumänernas stamfäder. ·Det
slaviska tsesar häntyder på det vulgärlatinska (nu häfdvunna) uttalet af
Ccesar. Att slaverna icke fått ordet omedelbart från grekerna, är sanno-
likt, bl. a. därför att vid denna tid, då det helleniska elementet allt mer
vann öfverhand inon1 riksstyrelsen, den byzantinske kejsaren och hans
grekiske undersåtar helst begagnade det äkta grekiska basileus (»konung»
i betydelsen af Alexander den stores och hans orientaliske efterföljares
jämlike). De latinska ingredienserna i hans titulatur användes blott i den
utförligare kurialstilen, men Ccesar kunde lättare bibehålla sig i hvardags-
bruk hos hans latintalande undersåtar och från dem öfvergå till slaverna,
som längre fram, vid närmare bekantskap med grekerna, icke behöfde
låna ordet basileus, enär tsar kunde synas betecknande nog*.
När den grekiska bibeln mot slutet af nionde och under loppet af
tionde århundradena öfversattes på fornslaviskt tungomål, dels i Pannonien
(Ungern), dels i Bulgarien, återgaf man helt naturligt, efterson1 intet annat
ord fanns att tillgå, dess basz’leus (»konung») med tsar. Därför kallas ännu
i den ryska kyrkostile·n David och Salomo, Nebukadnezar och Herodes
m. fl. tsarer.
Detta härskarnamn fick således på samma gång den högsta religiösa
och den högsta politiska helgd. Det är ursprungligen endast konungarne
i den Heliga Skrift och efter dem blott den ortodoxa kristenhetens öfver-
hufvud, som tituleras på detta sätt. Gamla Testamentets af Gud förord-
nade konungadöme (äfven dess hedniske konungar ansågos hafva fått sin
makt från ofvan till det utvalda folkets tuktan) är på sätt och vis åter-
upplifvadt i det rättrogna kejsardömet öfver Kristi utvalda folk, som skall
omfatta hela jordkretsen. Bland de ännu hedniske slaverna uppträdde
ingen höfding, som djärfdes likställa sig med den mäktige kejsaren i Kon-
• Äfven en annan, mera sällsynt fornslavisk form förekommer, nämligen kesar. Denna
är på litterär väg, icke genom den lefvande språksamfärdseln, hämtad omedelbart från det
grekiska Nya Testamentet (Kai·sar med sengrekiskt uttal) och användes egentligen blott om
de förkr-
,:stne romerske kejsarne, eller när de resp. bibelställena, där ordet ingår, citeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
