Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Harald Hjärne: Rysslands äldsta tsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 RYSSLANDS ÄLDSTA TSARDÖME.
stantinopel, inom hvars provinser nykomlingarne upptogos såsom hans
undersåtar. Men on1 efter omvändelsen en furste ·antager tsartiteln, så
vill han därmed tillkännagifva sitt anspråk på den »apostoliske» kejsarens
värdighet, göra sig till dennes samregent, hvilket väl kan ske med dennes
samtycke, eller träda i hans ställe, hvilket endast då rätteligen kan ske,
om den förre innehafvaren visat sig vara en kättare eller oduglig att häfda
ortodoxiens sak.
* *
*
Tsardömet är alltså den institution, som för de döpte slaverna
representerar eller återspeglar den österländska kristenhetens kulturmakt
i hela dess samlade majestät., från både världslig och andlig synpunkt.
Och därmed kommer man in på den intressanta frågan om byzantinis-
mens historiska betydelse, som här icke får lämnas alldeles å sido.
Ingenting är vanligare, inon1 den allmänna historiska bildningen och ·
äfven inom den vetenskapliga litteraturen, än att sådana företeelser, som
ännu ej hunnit af forskningen utredas i deras verkliga sammanhang, sum-
mariskt affärdas med några ringaktande slagord. Så har det varit med
den västerländska medeltidens kulturutveckling, som länge fick förblifva
oförklarad, i det att man nöjde sig med de bekväma fraserna om mörker,
barbari och feodalism. Egentligen först från början af vårt århundrade
har man, under åtskilliga nya tidsriktningars inflytelser, sökt taga närmare
reda på saken och efter hand upptäckt, hvilken omväxling af innehålls-
rikt lif, som dolde sig under detta s. k. barbari. Nu synes stunden vara
kommen för en liknande rehabilitation af byzantinismen, hvars källor och
minnesmärken för närvarande hafva blifvit föremål för allt grundligare
studier i flere europeiska länder, äfven i Ryssland. Det framgår allt tyd-
ligare, att byzantinismens historia icke uttömmes med talet om hofintriger
och kejsarmord, barnslig etikett och gubbaktig litteratursterilitet, »ccesareo-
papism» och dogmatisk spetsfundighet, utan i själfva verket gömmer
nyckeln till en fullständigare och riktigare uppfattning icke blott af Öst-
europas och främre Asiens kristna kulturutveckling, utan äfven af t. ex.
de italienska handelsstädernas uppblomstring (Venedig var århundraden
igenom en byzantinsk riksstad), korstågens innebörd, renässansens begyn-
nelser och mycket annat i de romanska och germanska folkens lif från
folkvandringarna till reformationen. Med tiden., i samma mån som denna
forskning framskrider och tillika den europeiska kulturvärldens horisont
vidgas genom större aktuelt politiskt intresse för dess gamla vägar åt
öster, torde det hända, att själfva de historiska skolböckerq.a, som van-
ligen pläga stanna ett par människoåldrar efter det vetenskapliga arbetets
resultat, ändå tvingas att skänka större uppmärksamhet åt mer än en
byzantinsk basileus och patriark till och med på mindre framstående
västerländske kejsares och påfvars bekostnad. Här blott några anmärk-
ningar med särskild hänsyn till det byzantinska käjsardömets beskaffenhet
och maktställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0018.html
