Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne: Rysslands äldsta tsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
RYSSLANDS ÄLDSTA TSARDÖME. 7
Byzantinismen (en halft försmädlig term, som uteslutande tillhör den
nyare litteraturen från de klassiska studiernas återupplifvande i väster-
landet) är den kulturform, som uppstått genom den helleniserade kristen-
domens sammansmältning med traditionerna från det romerska världs-
väldets statsorganisation inom de grekiska oeh orientaliska nationalite-
ternas område. De sju ekumeniska kyrkomötena från Niccea 325 (otn
Kristi gudom) till Niccea 787 (orn bilddyrkan), bland hvilka en betydelse-
full vändpunkt bildas af mötet i Chalcedon 45 I (om Kristi naturer), be-
teckna, utom teologiens här icke ifrågakommande utdaning, tillika de grund-
läggande epokerna i det byzantinska kejsardömets konstitutionsutveckling.
Dessa kyrkomötens dogmer om tron och kanoner eller stadgar om kyrko-
förvaltningen (hvari mycket äfven af politisk och social art inbegripes) ut-
göra tillsammantagna och jämte de »apostoliska konstitutionerna» den
t()rtodoxi7
de helgade grundlagar, enligt hvilka både staten och kyrkan,
ett enda samhälle från olika synpunkter, måste styras. Dessa grundlagar
besvuros af kejsaren i den offentliga trosbekännelse, som han måste af-
lägga vid sin kröning. Hela det kristliga samhället skall ordnas i öfver-
ensstämmelse med den sanna tron i alla dess konsekvenser, sådana dessa
gestaltas af den spekulativa tankeskärpan från de utgångspunkter, som en
-gång för alla äro fastställda. Därför tillspetsa sig det byzantinska rikets
flesta politiska och sociala brytningar till strider om ortodoxien. Par-
tierna samla sig helst under dogmatiska eller liturgiska formler och pro-
gram, och så fortgår det hela medeltiden igenom. Men ser man närmare
efter, så äro de skenbart betydelselösa och stundom fantastiska spetsfun-
digheterna ofta höljen för verkliga statsmannatankar och klart fattade, makt-
påliggande intressen af olika slag. Det oaktadt får formlernas användning
icke karakteriseras såsom simpelt hyckleri, ty den religiösa hänförelsen,
som är denna kulturs inneboende lifskraft, nzåste taga sig uttryck äfven
under de köttsliga lidelsernas sammandrabbning. Till och med hos by-
zantinismens hänsynslösaste revolutionsmän och ränksmidare återfinnes
för det mesta ett dylikt drag af trossvärmeri. Öfver hufvud kan man
taga för gifvet i historien, att människorna starkt uppröras endast af verk-
liga lifsfrågor. Det gäller blott att upptäcka dessa lifsfrågor äfven i till
utseendet besynnerliga former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
