Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne: Rysslands äldsta tsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 RYSSLANDS ÄLDSTA TSARDÖME.
mentariskt smycka dess barbariserade dotterkulturer. Athens dialektik
och retorik gå igen ej blott i Konstantinopels, utan äfven i Serbiens och
Rysslands synodalskrifvelser och härskarbref. Man måste veta de gre-
kiska partiklarnas bruk för att rätt fatta de fornslaviska texternas syntax.
Alexandrinernas litteraturhistoriska forskningar igenkännas i medeltidens
slaviska läseböcker. Homerus, förmodligen i krestomatiernas utdrag, stu-
derades till och med af förvetne asketer i Smolensk på I 100-talet. Tänke-
språk ur Menanders attiska komedier tjänade till de fornryske munkarnes.
moraliska uppbyggelse. Och på de moskovitiska klosterväggarna kan man
ännu i dag skåda Plato och Aristoteles med upplyft pekfinger., liksom
kyrkans helige lärofäder, undervisande symbolisera den gudomliga filo-
sofiens hemligheter. Man kan alltså förstå, hvarför den kejserliga skol-
styrelsen i vår tids Petersburg håller på en sträng klassisk bildning för
att bl. a. få grundlige forskare i fäderneslandets häfder. De byzantinske
statsmännen under rikets glansdagar leddes af samma grundsatser för att
fylla sina ämbetsverk med skicklige fackmän.
Men den ortodoxa staten var icke byggd på en trångbröstad natio-
nalitetsdoktrin. Både världsliga och kyrkliga ämbeten stodo öppna för
män af_ hvilken härkomst som helst’) och själfva kejsartronen intogs ofta
af uppkomlingar ur de asiatiska eller europeiska provinsernas mindre be-
tydande folkstammars djupa led. Den österländska kyrkan förnekade
och förnekar principiellt den romerska lärosatsen om de tre heliga språ-
ken: latin, grekiska och hebr~iska. Hon fann däri »Pilati kätteri», en
efterhärmning· af det bekanta gäckande plakatet på Kristi kors. För henne
var det trons renhet, som, oberoende af den språkliga dräkten, måste
göras till hufvudsak. Bibeln öfversattes och gudstjänsten firades’) efter
olika landsändars sed och behof, äfven på syriska, arabiska och koptiska,,
armeniska och georgiska, gotiska och slaviska. I många fall arbetade
hierarkiens och regeringens högste målsmän själfve., med den helleniska
bildningens tillhjälp, för sådana språks användning i missionen och litte-
raturen. Detta betyder ett omsider hunnet framsteg utöfver den klassiska
antiken, som i all sin själfviska vetgirighet likväl icke intresserade sig för
barbarernas tungomål. Slavernas apostlar och förste bibeltolkar, Cyrillus
och Methodius, voro förnäme greker från Thessalonike, som utsändes af
kejsaren med patriarkens välsignelse. Det grekiska språkets maktställning
berodde uteslutande på den behärskande kultur, hvars organ det var.
Dess utbredning behöfde icke främjas genom administrativa tvångsåtgär-
der, ty öfver allt inom den österländska kristenheten sträfvade den fromma
lärdomshågen att tillägna sig detta hjälpmedel.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
