Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne: Rysslands äldsta tsardöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
RYSSLANDS ÄLDSTA TSAR’DÖME. 9
med det förra. Till och med det fäderneärfda helleniska folknamnet bortla-
des såsom påminnande om hedendomen, och man talade hellre helt enkelt
om »kristne» eller om »rhomceer» såsom det kristnade romerska världsväl-
dets folk. Men särskildt inom de asiatiska nationaliteterna funnos månge, som
icke kunde följa med den grekiska teologiens snabba, nästan halsbrytande
utveckling, utan fastnade på öfvervunna ståndpunkter, som af de lagstif-
tande synoderna å den Helige Andes vägnar undan för undan bränn-
märktes såsom salighetsfördärfliga kätterier. Då bildades i provinserna
schismatiska kyrkosamfund och separatistiska nationalpartier, som i sin
mån bidrogo till Islams triumfer, när denna ortodoxiens vrångbild, med
sin egen »de troendes härskare>> i spetsen, bröt sig fram ur de orienta-
liska religionernas och sekternas jäsning såsom ett slags sammanfattande
organisation.
Och äfven inom det byzantinska rikets bevarade eller återeröfrade
landskap utdogo aldrig de gamla kätterierna fullkomligt. Diskussionen
om dylika ting var alltför liflig, nitet för en gång omfattade trossatser
alltför hårdnackadt och utbredt inom nästan alla befolkningens lager, för
att ett fullt genomfördt trostvång skulle kunna upprättas. Allt emellanåt;
under gynnsamma omständigheter, togo kätterierna fart på nytt, ingingo
nya inbördes kombinationer och alstrade nya sällsamma sekter. Det
hände, att de vunno anhängare inom själfva klostren och hierarkien, att
ärelystne statsmän gåfvo dem medhåll, att till och med kejsarne läto för-
leda sig till kompromisser med dem. De spridde sig, genom afsiktlig
propaganda eller oberäknelig smitta, till nyomvända, lätt förvillade folk.
Med den ortodoxa litteratur, so1n i talrika öfversättningar utströddes öf-
ver 9en slaviska stammens tunnsådda bildningssäten, följde också apo-
kryfiska skrifter från kyrkans första århundraden och senare irrlärares agi-
tationstraktater, som ofta mottogos med naiv lättrogenhet och åstadkommo
hemsk oreda. Ännu i dag förspörjas deras frukter bland Rysslands ras–
kolniki) i den officiellt rättrogna allmogens vidskepliga inbillningar och
envisa skrockseder, ja, i själfve grefve Lev Tolstojs af den västerländska
modekritiken så välkomnade religionsupptäckter.
Den ortodoxa kristenheten måste således alltjämt vara på sin vakt
mot det inbrytande trosfördärfvet och tillika värja sig med all makt emot
de otrognes väpnade anfall. Hennes helgonlegender, som oupphörligt
ökades med nye lärofäder och trosvittnen, undergörare och asketer, växte
genom de omfattande kompilationerna ut 611 populära läseböcker i rikets.
inre och yttre historia. Så till vida har Aksakov rätt, hvad ej blott Ryss-
land, utan äfven det byzantinska väldet beträffar. Och anatema-listorna
å de besegrade kättarne, som vid de lysande kyrkofesterna år efter år
högtidligen förbannades, blefvo med tiden så vidlyftiga, att de nästan togo-
sig ut som schematiska eller rubrikartade öfversikter af alla rikets genom-
gångna partifejder. Men sålunda höllos också både äldre och yngre kät–
tarnamn i friskt minne hos folket. De kommo till flitig användning i den
dagliga polem~ken emot lefvande motståndare, vare sig de passade fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
