Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Teodor Holmberg: Kristna ideal. Ett inlägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
KRISTNA IDEAL.
jag icke., om männen aro mindre själfuppoffrande än hustrurna: bröderna
mindre än systrarna. Jag tror det knappast. Från kristen synpunkt tror
jag vidare., att en hustru ej har lof att »stå på sin rätt» i vanlig själfvisk
mening och på ett grällystet sätt., men väl bör hon för det rättas egen
skull vakta sig för en slapp eftergifvenhet för en mans själfviska vilja.
Ty bestämdhet i detta stycke höjer och räddar både mans och kvinnas
bättre jag. Hyllar hustrun, af fri vilja eller af tvång., den absoluta själf-
förgätenhetens ideal., så gör hon sin man till en despot., och hon från-
säger sig den högsta uppgiften att 1-ned kärlek säga sin man en hälsosam
sanning. Får han icke höra den af sin närmaste’) sin hustru’) hvarest skall
han då höra den och i hvad form? Kanske i en hård och bitter af en
honom fjärmare stående. Jag menar sanning i allt, som rör det husliga,
äktenskapliga, sedliga och religiösa lifvet, hjärtats och samvetets lif’\ som
undandrager sig offentligheten., men som är bestämmande för karakterens
värde.
E. I{. påpekar, att emancipationssträfvandet f. n. går i två riktningar:
den tidigare åsyftar främja kvinnans rättigheter som medborgarinna., säkra
hennes rätt >)att blifva» hvad hon vill; den senare tager i sikte hennes
rätt >)att vara sig själfa. Det är godt och riktigt, att jagets alla anlag och
möjligheter få komma i dagen, på det att allt det, som, ehuru faktiskt,
dock icke är etiskt berättigadt., må blifva med rötterna uppryckt såsom
ogräs i karakteren. Att ur insikten om emancipationens berättigande i
ofvannämnda individuella hänseende en modern författarinna somt. ex. A.
Ch. Leffler understundom frestats att väl långt pröfva detta sträfvandes
bärvidd., tror jag, att hennes ofullbordade roman >) Ut01nkring äktenskapet»
ger vid handen. Det är ju möjligt, att, såsom E. K. i något sväfvande
ordalag försäkrar, hon »icke ämnat framställa Willi som ett föredöme
manande till efterföljd>), ehuru hon fann det af vikt att bringa in i diskus-
sionen den frågan, »om icke det s. k. oäkta moderskapet kan vara det
äkta och omvändb. Redan det, att en dylik fråga anses böra diskuteras.,
visar ju, att förf. ansett ett ja till densamma som möjligt. Och i så fall.,
kunde ju Willi godt anses vara framställd som ett föredöme, om ej i
allmänhet, så dock i liknande fall. Tror E. K., att förf. skulle svarat ja-:
om man frågat henne, huruvida Willi handlat orätt? Jag för min del
tror det icke. Själfva romanens titel* gör för öfrigt på mig ett vidrigt
intryck; det är, för att tala drastiskt, något af »förorenande kring husknu-
tarna» i denna rubrik. Själfva det diskuterade ämnet är mig lika vidrigt.
Den ogifta Willis beslut att skaffa sig modersglädje sker därigenom, att
hon gör ett inbrott i ett hems innersta lif; från mannen tager hon bort
pliktkänslan (att stå fast i ett förbund, som han af fri vilja och för sam-
vetets skull ingått), hon lamslår honom i hans förmåga att känna ömhet
för de rättmätiga barnen. Öfverallt och på många sätt kränker hon andras
rätt. Att A. Ch. Leffler i denna sin roman drifves att försvara äkten-
’f. Den torde vara hämtad från: "Autour du mari·age. Par Gyp", utkommen, om jag ej
misstager mig, i midten af 1880-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
