Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl af Geijerstam: Leo Tolstoys nyaste arbete. Le salut est en vous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 LEO TOLSTOYS NYASTE ARBETE
Ett högt ideal är ett tveeggadt svärd: om idealet ej eftersträfvas, vän-
der det sig mot den, som bekänner det med läpparne eller i tankarne..
Den, som har det och ej söker att realisera det, blir tio gånger uslare än
den, som begår samma handlingar utan att hafva det.
Med hvad jag här erinrat om, vill jag för ingen del hafva förnekat
betydelsen af att mänsklighetens ideal oupphörligen höjas, äfven om man
felar emot dem. Jag vill blott hafva påpekat ett förbiseende i Tolstoys
framställning, nämligen att icke skilja på de ideal, hvilka icke kunna nås
till följd af individernas svaghet, och sådana, hvilka ej kunna realiseras
till följd af deras oförenlighet med ljfvet. Såsom förut framhållits, är det
fördärfvande att hafva ideal, som man ej bryr sig om. Kan det då våra
välsignelsebringande att uppställa sådana, som äro rent af oförenliga med
tillvarons enklaste förutsättningar?
Den tydning, som T olstoy gör af Kristi lära, synes mig lida af det
felet att för stor vikt lägges på den yttre handlingen, äfven om betydelsen
af sinnelaget icke helt och hållet utelämnas. Detta beständiga framhållande
af våldet såsom grundsynden i världen förefaller rent af småak6gt, såsom
ett förflyttande af den sedliga tyngdpunkten inifrån och utåt. I hur många
fall är icke själfva den yttre våldshandlingen en ren bisak, då man vill
bedöma en handlings sedliga värde? Hur mycket våld har icke utförts af
mänsklighetens heroer i det bästa syfte och med det ädlaste hjärta? Har
det icke varit storsint ädelhet, som förmått många mänsklighetens ädlaste
män att gnpa till vapen för de små och förtryckte? Och hur lätt är det
icke att utan spår af våldshandling tillfoga sina medmänniskor de djupaste
oförrätter och tillskansa sig själf fördelar?
T olstoy synes i egenskap af ryss främst predika passivitetens evange-
lium. Han har i enlighet med sitt skaplynne omsatt kristendomens läror~
Sannolikt är det denna slavens böjelse, hvilken är så utmärkande för hela
ryska folket, att med lugn, mjuk men seg underkastelse möta förtrycket.
och våldshandlingen, som låtit T olstoy (och andra ryska religionslärare).
sätta moralens främsta bud i Kristi ord: "I skolen ej motstå den som är
ond". Betecknande är den definition på ond och god, som han framställer
(se sid. 255) och hvilken han säger vara "exacte et netts ". "De goda",
säger han "äro de, som underkasta sig, som äro undergifna, som ej mot-
stå det onda med våld, som förlåta oförrätter, som älska sina fiender, de
onda äro de, som äro högmodiga, härsklystna, som strida emot och kränka.
sina medmänniskor." Efterlåtenhet och passivitet - se där, hvad Tolstoy up-
penbarligen betraktar som kvintessens af mänskliga dygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
