Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Karl af Geijerstam: Leo Tolstoys nyaste arbete. Le salut est en vous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO TOLSTOYS NYASTE ARBETE. 43
- – - - - - – - - – - - - - - – – – - – - –- - –
Den, som skrifvit dessa böcker, är den kritiklöse optimisten. Hans
kritiklöshet visar sig ganska genomgående i denna bok liksom i hans före-
gående sociala skrifter. Först och främst varseblifver man den uti denna
hans lära om våldets upphörande. Han förlägger dit - till detta yttre kän-
nemärke på människosläktets bristfällighet - tyngdpunkten af moralen
-och predikar således såsom absolut yttre kraf på den i nutidens samhälle
lefvande människan att ansluta sig till en sederegel, som blir naturlig i det
samhälle, hvarom alla förhoppningsfulla människor drömma. När ingen för-
tryckes, när en hvar kan få sin rätt, utan våld, är naturligen våldet öfver-
flödigt, men nu, då i tusentals fall inom den bildade. världen våldshandlingar
.begås, hvilka kunna stäfjas och faktiskt ofta stäfjas genom andra människors
ingripande genom våld eller medelst hot om våld, synes det vara ett öfver-
.seende från T olstoys sida af den verkliga orätten att fördöma den yttre
våldshandlingen.
För öfrigt synes han döma till stor del med det ryska samhället för
ögonen och vilja sluta af de ryska tjänstemännens falhet och oredlighet
till skadligheten af alla ämbetsmän öfverhufvud. På en mängd ställen i
hans bok påträffar man berättelser om öfvergrepp från ryska myndigheter,
om deras plumphet och folkets grymma förtryck, men det finnes väl andra
samhällen i världen än Ryssland. Man kan förstå, att en känslig man
djupt gripes af dessa dåd, som i lagens namn begås mot t. ex. de fredliga
och genomhederliga ryska dissenters, men d.et är svårt att fatta, att en
klartänkt man vill kasta samhället i anarki och direkt förordar all central-
myndighets afskaffande i samhällen, i hvilka de gemensamma intressena
blifvit större än någonsin, därför att i ett halfbarbariskt land sådant som
Ryssland maktmissbruk hör till ordningen för dagen, och ännu underligare
är det, att dessa hans läror kunna vinna anklang bland det öfriga Europas
bildade klasser.
Ett annat exempel på Tolstoys okritiskhet kan man hämta från hans
.afhandling om kriget. Sid. r88- 189 påstår han, att ökandet af armeerna
icke äro riktade mot yttre fiender utan mot regeringarnes undersåtar. Man
kan förstå, hur ifrig den ryske författaren är att försvara sina satser, när han
kommer med så tanklösa påståenden. Det torde väl annars vara själfklart,
att en till antalet mindre, besoldad soldatesk skall vara mera användbar
gent emot egna medborgare än den stora massan af folket själft. Hvad
förmår en ,aldrig så stor, men oöfvad människomassa utan goda vapen, mot
en liten arme försedd med nutidens alla förstörelseredskap? · Då däremot
folket själft är öfvadt i vapnens bruk, torde hvilken regering som helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
