Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Frans von Schéele: Om drömmarna. Psykologisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DRÖMMARNA. 55
och länka dem i långa, . halft verklighetstrogna kedjor till hvarandra. Närt. ex.
Maury kände lukten från eau-de-cologne-flaskan, kom denna honom att tänka
på den ryktbara parfymbutiken i Köln, emedan han många gånger förut hade
haft de två tankarne: eau-de-cologne och J. Maria Farina samtidiga i sitt med-
vetande. Då intrycket stegrades, kom han att tänka på österlandet genom likheten
mellan denna starkra vällukt och de föreställningar han förut gjort sig om
,österlandets doftande trädgårdar o. s. v.
Härtill kommer såsom den kanske förnämsta egendomligheten hos dröm-
men, att allt i den tager form af lefvande konkreta bilder, ingenting stannar
på det abstrakta stadiet af allmänt begrepp. Om man t. ex. i drömmen känner
rädsla för straff efter ett brott, som man föreställer sig hafva begått, så stan-
nar drömmen ej blott vid denna tankemöjlighet, utan m’;m tycker sig genast
underkastad ett visst individuellt straffs marter. Eller om man i drömmen före-
ställer sig hvad vi äro vana att bildlikt kalla »en ström af människor, som
komma ut från en kyrka », så stannar ej bilden vid denna skematiska abstrakt-
het, utan man tycker sig t. ex. se en verklig ström, hvars vatten och vågor
utgöras af människor och människohufvuden, brusa ut genom kyrkportarne.
Äfven härtill är påtagligen anledningen att söka i de högre själsfunktionernas
overksamhet under sömnen. Det är blott förståndet, som uppfattar likheter
och olikheter och därigenom bildar abstrakta allmänbegrepp, som själfva ej äro
individuella verkligheter, utan upptaga det i flera lika och gemensamma, som
sedan med språkets tillhjälp fixeas under ett släktnamn. Drömmen följer där-
emot fantasiens lagar, i hvars natur det ligger att aldrig låta några bilder stå
i denna abstrakta, liksom fragmentariska form, utan med gifmild hand fylla i
luckorna och så dana individuella gestalter, hvars delar så passa samman, att
det hela får ett sken af verklighet. . Det är samma benägenhet att individuali-
sera allt, som utmärker den konstnärliga fantasien och som sålunda förlänar
t. ex. bilder och liknelser deras betydelse i poes1en. I detta hänseende är
den drömmande en äkta poet, liksom man ju ock med visst skäl plägar kalla
poeten en drömmare.
Härmed sammanhänger, att 1 drömmen ingen skillnad göres mellan fantasi
och verklighet., mellan vara och tyckas., utan allt förefaller den drömmande
såsom verklighet. H vad man i drömmen föreställer sig, det existerar för en
icke blott såsom en abstrakt tanke, utan såsom fullt individuell verklighet. Det
är fantasiens individualiserings-förmåga, som åstadkommer detta verklighetens
sken, på samma sätt som en konstnärs fantasi förmår att åt sin skapelse för-
läna illusion, så att vi t. ex., när vi se Hamlet på scenen, glömma, att det icke
är ett verkligt, utan blott ett härmadt mänskligt lidande, som vi äro vittne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
