Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hj. Palmstierna: Om arbetareförsäkring. Föredrag hållet i Jönköpings föreläsningsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARBETAREFÖRSÄKRING.
är, och har man vid uttagandet af dessa kategorier utgått ifrån fattigsta-
tistiken som utvisar att det är arbetarne och tJ·änstehjonen, framförallt
’ ’
de kvinnliga, som bilda den ojämförligt största delen af de fullt försörjda
fattighjonen, hvartill kommer, att dessa klassers enda existensmedel är
deras personliga arbetskraft och att de, när denna sviker, om ock blott
tillfälligt, äro hänvisade till barmhertigheten eller fattigvården. Denna
osäkerhet i deras ekonomiska ställning har ökats med den stigande yrkes-
faran och det allt lösare förhållandet mellan arbetsgifvaren och arbeta-
ren, så att för dem spelar invaliditetsförsäkringen samma roll som brand-,.
kapital- och lif-försäkring för andra samhällsklasser.
De skulle ock vara tämligen fast anställda, ty det blifver arbetsgif-
varen, som skall ansvara staten för pensionsinbetalningen, hvilken till hälf-
ten sker på arbetsgifvarens och till hälften på arbetarnes bekostnad. An-
gående arbetsgifvarnes juridiska skyldighet att ensamt bekosta följderna
af olycksfall eller ej finnes en rik litteratur, på sven.ska sammanfattad af
häradshöfding Livijn, men då denna fråga är liksom kringgången uti före-
liggande förslag, är det icke skäl uti att här närmare vidröra densamma.
Nutidens mångtaliga lösa arbetares behof af försäkring har man tillmötes-
gått därigenom, att man blott begär, att de en vecka i sänder skola hafva
samme arbetsgifvare; vilja de åter hafva den absoluta friheten~ måste de
ock själfva taga det absoluta ansvaret för sin försörjning i framtiden.
Kvinnorna, äfven de gifta, få pension efter samma invaliditetsprinciper
samt änkorna i den mån de hafva minderåriga barn och de faderlösa
barnen intill I 5 år. Det framgår nämligen af fattigstatistiken., att af de
vuxna hjonen äro kvinnorna, hvaraf hälften äro änkor, dubbelt så många
som männen, och att 40 °/o af alla de understödda äro barn under I 5 år.
Uteslutne från försäkringen äro däremot, åtminstone tillsvidare, min-
dre hemmansägare, mindre yrkesidkare, brukare och jordtorpare m. fl.,
enär dessa klasser nu relativt sällan falla fattigvården till last.
Försäkringen skall vidare vara obligatorisk, d. v. s. hvar och en af
de försäkrade kategorierna blifver skyldig att för hvarje vecka han har
arbete göra en viss inbetalning genom sin arbetsgifvare, hvilken äfven är
skyldig inbetala lika mycket. Mot denna tvångsförsäkran har invändnin-
gar gjorts uti alla länder, i det man framhållit, att därigenom göres in-
grepp uti individens frihet att få använda sina egna besparingar på sätt
honom synes fördelaktigast, att därigenom slappas själfverksamheten och
ansvaret för sig själf, de förnämsta driffjädrarne att höja arbetarnes klass,
och att t. ex. uti Sverige redan äro insatte i sparbankerna 300 mill. kr.,
till stor del af arbetarne o. s. v. Från andra sidan invändes åter, att
detta nog låter bra uti teorien, men att under de 50 år den mest full-
ständiga frihet rådt uti arbetareförhållandena har följden blifvit, att arbe-
tarne på sin ålderdom måst födas af landtkommunernas jordbrukare, af
hvilka många kanske aldrig haft det så bra som dessa arbetare i sina
glansdagar, att här i Sverige finnas ej enskilda sjukkassor för n1er än
I 7,000 arbetare eller 1
/50, och att bildandet af dylika kassor försvåras af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
