Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism, dess orsaker och följder jämte ett kort genmäle till herr J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM,
fattad, innebär en djupi helig sanning, men tagen i sinnlig materiel mening
undantränges enheten af flerfalden, och polyteismen står för dörren. Ofta
har den trädt öfver tröskeln. Denna lära bör betraktas som periferisk så
till vidai att en person, som bekänner sig till kristendomen enligt Nya
Testamentet, icke får betraktas som kättare, därför att han ej kan dela
kyrkornas uppfattning af Guddomen. - Eller ett annat exempel, nattvards-
läran, hvilken i någon mån är skiljaktig inom de olika kristna kyrkorna.
Om en person bekänner sig till Kristus, men dock ej i öfverensstämmelse
med kyrkornas bruk anammade nattvarden, utan enligt Skriftens ord: detta,
så ofta I det gören, gören det till min åminnelse, dagligen vid måltider-
nas intagande både, att så, som den lekamliga födan närde hans fysiska.,
så måtte ock Kristi anda nära hans högre, hans andliga lif; skulle denna
person icke vara en kristen? Exemplet är hämtadt från en Kristus hän-
gifven rationalist. Skillnaden mellan den lutherska och den katolska natt-
vardsläran är i vissa fall så subtil, att äfven auktoriteterna misstaga sig
därom, hvarpå man fick ett slående bevis vid målet, då Aug. Strindberg
stod anklagad för hädelsei men frikändes, emedan juryn ansåg hans ytt-
randen ej träffa den lutherska, utan blott den katolska nattvardsläran. -
Sak samma gäller försoningsdogmen, som redan under apostlarnes tid
väckte spliti och allt fortfarande under de dogmbildande tidehvarfven sön-
drat Kristusälskande hjärtan från hvarandra, och sedermera ständigt å nyo
väckt splittring. I Anselms satisfaktionsteori fick dogmen en utarbetad
logisk form. Men ädlare andar hafva gång på gång mot henne ställt en
högre logik än den teologiska dogmbildningens. Man kan vara en kristen
utan att omfatta någon af kyrkornas försoningsläror, när man utan att
kunna närmare utreda detta mysterium helt enkelt och barnsligt med tro
omfattar frälsarens världsförsonande person och löften. - Om tron på
_
underverken är i det föregåepde taladt. Antagandet af ofvannämnda och
andra kyrkans dogmeri som ej klart och otvetydigt framgå ur Nya Testa-
_
rnentet, få ej betraktas som väsentliga kriterier på en kristen. Då den
ena kyrkan eller den ena individen dämmer den andra som okristen på
grund af olika uppfattning af dessa och dylika n1ysterier, som ingen män-
niskotunga kan fullkomligt formulera, då öfverskattas dogmernas värde,
.och kristendomens grundbud kärleken kränkes.
Därmed är dock icke sagät, att de olika uppfattningarna af kristen-
domens mysterier och af Nya Testamentet i allmänhet äro af samma
värde, och att det är likgiltigt, till hvilken af dessa symbola man bekän-
ner sig. Visst icke! Det kan antagas, att ju andligare, innerligare och
skrzfttrognare dessa mysterier formuleras af en kyrkas dogmsystem, desto
högre står detta system och denna kyrka.
Dåraktigt vore att söka tillintetgöra »det egendomliga i" tro, åskåd-
ning och bekännelse» hos olika kyrkor och individer. Striden om dessa
skilda uppfattningssätt >)synes i vår ofullkomliga värld vara oundviklig»
och får ej ens läggas ned af liknöjdhet eller världslikställighet, lika litet
som den får föras med hån, förakt, förtal ochi om så låter sig göra, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
