Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism, dess orsaker och följder jämte ett kort genmäle till herr J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM.
våld. Man måste i broderlig kärlek gifva och taga skäl och får icke be-
trakta »hva1je skarpt kritiskt ord från en kyrklig persons nzun såsom, ett
bevis på intolerans») när nit för sanning och aktning för motparten skimra
igenom.
Att dylika sekundära olikheter i de kristna kyrkornas dogmsystem
ej beröra det väsentliga i kristendomen., synes klart däraf, att medlemmar
af »de heligas samfund» funnits och finnas inom alla de olika denominatio-
nerna, bland katoliker och lutheraner, bland reformerta och metodister,
inom episkopala kyrkan och bland unitarier o. s. v. Evangelium är »en
hat som passer alle hovder»J hvilka anamma det. Icke ens katolikernas
okristliga dogm om den ofelbara påfvekyrkan såsom »allena saliggörande>>
har kunnat hos alla katoliker alstra sin naturliga frukt: religionshat och
religionsförfölj else. oaktadt denna kyrkas stora brister., hafva dock från
hennes sköte utgått några den kristna världens härligaste gestalter: en
Fenelon och Pascal., en Thomas a Kempis och Birgitta, en Katarina af
Siena och Frans af Assisi m. fl.
När förhållandet är sådant, måste religiös ofördragsamhet vara en
förbrytelse och tolerans en dygd, som kristendomen obetingadt kräfver;
ej likgiltighetens tolerans utan kärlekens, som ser genom formen till hjär-
tat och dömer kyrkor och individer efter den mer eller mindre Kristus-
likhet, de förete; - och äfven detta endast då-; när den nödgas fälla
utslag.
Ben~genheten att försvara religiös ofördragsamhet är djupt rotad och
tycks till någon grad finnas äfven hos min opponent. Och dock har så-
väl historien som nutidens förhållanden med eldskrift inskärpt behofvet och
plikten af tolerans. Den borde numera också lättare kunna åstadkommas’) ty
den bildade allmänheten har mer än förr kännedorn om alla de gräsliga
brott, hvartill religiös ofördragsamhet leder. Man vet, att befrielsen från
katolicismens hedendom kräft offret af många heliga män, af martyrer så-
dana som Savonarola och Huss m. fl. Man vet, att också inom de vida
tolerantare protestantiska kyrkorna den allvarliga kristendomens målsmän
stundom fått lida förföljelse’; och man påminner sig exempelvis Hans.
Hauges långa, hårda fängelsetid och trakasserierna mot Tolstadius 1.
Toleransen sättes nu också ständigt på nya prof. Mer än förr kräfves
så väl hos lärare som menighet det högstämda, varma Kristus-lika sinne-
lag, som ensamt förmår tillgodogöra sig de friare åsikter, som utmärkta
landsmän framställa., och som från utlandet införas, åsikter hvilka, om1
detta sinne saknas, skola alstra icke utveckling men anarki. Från Tysk-
land bringas hit öfver dels resultaten af den senaste bibelforskningeni
hvarigenom till allmänhetens kunskap komma nya åsikter om uppkomsten
af och författarne till de olika delarne af bibeln; om tidpunkten för dessas
författande, om tillkomsten af apostolicum m. fl. uppgifter, som i många
fall strida mot hittills gällande föreställningar. Äfven meddelas nya teorier-
1 Huru kyrkan själf skadades af sina förföljelser mot fritänkare, se "Stat och Kyrka’"
af Styrbjörn Starke sid. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
