Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Edv. Alkman: Anekdot eller konst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANEKDOT ELLER KONST? IOI
mer än en · mindre personlighet, oberoende af arten hos den verksamhet, i
hvilken bägge nedlagt sina b:tsta håfvor. Det verkliga förhållandet mellan
konstvärde och anekdotvärde skulle däremot vinna en förträfflig belysning
genom en jämförelse mellan Cresars mantel och hans konstverk »Om det
galliska kriget»; och säkert är, att den man skulle med blodig Ironi tillintet-
göra den store härförarens och statsmannens minne, som vågade påstå, att
Cresar lämnat kvar mer af sin personlighet i den mantel, hvari han _
mördades,
än i det konstverk, i hvilket han skildrat sitt lifs största bragd. I detta exem-
pel är det personliga innehållet gemensamt för jämförelsens bägge leder, men
huru ojämförligt rikare ter det sig icke i konstverket! Ja, det går så långt,
att reliken måste låna en dryg del af sin anekdotiska dragningskraft från
konstverkets innehåll.
Men låtom oss ännu en gång lyssna till hr Heidenstam: han har ett exem-
. pel, som är så fyndigt påhittadt och så utsökt sofistiskt, att det redan därför
förtjänar att citeras. Han antager, att en gammal sägen visste förmäla, huru-
som Nero gifvit sig döden framför Venus från l\liilos. >> Kullkastad af de för-
följande ryttarne, hade hon mellan de knäckta lagerbuskarne stupat i gräset
vid hans sida med krossad arm och med stänk af hans hjärtas flöden på sin
hårda marmorbarm, och de sista kvardröjande vännerna hade öfver den fallne
cresaren och hans gudinna strött glömskans vallmo och kärlekens rosenblad.»
Jag betygar min förtjusning för det härliga prosapoem skalden diktat fram ur
denna påhittade anekdot - en förtjusning, i hvilken jag finner ännu ett stöd
för konstens öfverlägsenhet öfver anekdoten - , men afsäger mig därför ej
rätten att undersöka hypotesens kraft som bevismedel. Om det, som förf.
tror, här skulle inträffa, att i åskådarens sinne verkets konstskönhet och dess
anekdotvärde skulle råka i tvekamp med hvarandra och att skönheten därvid
besegrades, hvad bevisade väl detta? Det bevisade platt ingenting om konstens
värde och anekdotens värde, utan vore helt enkelt ett lysande exempel på
den olika styrkan i flertalets förmåga att tillägna sig dessa värden. »Konsten
är svår», det är en gammal sats, och att anekdoten är lätt, det har hr Hei-
denstam själf inpräglat genom sitt upprepade ordande om anekdotens allmän-
mänsklighet. Exemplet inskränker sig alltså till att förkunna, icke hvem af de
båda rivalerna som ger mest och bäst, utan hvem som ger lättast.
För att komma till något slags förnuftig mening rörande det ifrågasatta
förhållandet mellan anekdot och konst är det nödvändigt att undersöka anek-
dotens värde och konstens värde utan hänsyn till den verkan hvardera kan
synas framkalla hos individens känsla och tycke. Man måste bakom det som
synes söka det som är. Men därvid är affektionsvärdet odugligt som mått-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
