Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Edv. Alkman: Anekdot eller konst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANEKDOT ELLER KONST? 103
rodnad eller med ett enda återger lyckans skimmer öfver den älskandes an-
lete; han kan i en sats gifva skulptörens rundning åt en formskön barm och
i ett par meningar skapa en grupp, som för fantasiens öga vinner plastikens
fasta kontur; - och allra minst väjer han för att täfla med arkitekten i
byggandets oändligt svåra och sublimt sköna konst: han gifver dikt som
drama grund, resning och proportioner och inser det nödvändiga förhållandet
mellan konstruktion och ornament. Just emedan poesien i sitt väsen inne-
fattar allt detta, måste hufvudskillnaden mellan anekdot och konst bli en mot-
sats mellan anekdot och poesi. Men naturligtvis förefinnes jämväl mellan
anekdot och arkitektur en särskild motsats, i hvilken tyngdpunkten kan vara
i viss mån förflyttad, och då afsikten med hr Heidenstams anförda uppsatser
närmast varit den att uttala och stödja en energisk förkastelsedom öfver de
nutida arkitekternas ingripande mot äldre byggnader, så kan det vara skäl
att göra äfven denna särskilda motsats klar för sig. Det kan ju möjligen
bero på den, hvem som har rätt: hr Heidenstam eller arkitekterna.
Byggnadskonstens ämne är ett praktiskt behof, dess mål en skönhet,
I
som väsentligen ligger i proportionerna, dels mellan det hela och dess de-
taljer, dels mellan detaljerna inbördes. Anekdoten är här alltså byggherrens
önskan, byggherrens behof, åt hvilken arkitekten ger uttryck i konstnärligt
individuell form. . Ett byggnadsverk berättar sålunda genom själfva sin tillvaro
en intressant och upplysande anekdot om en viss människas eller - efter
som de praktiska behofven på en viss tid äro snarlika för stora grupper af
människor - om en hel människoklass’ behof och lifsvillkor. Det anekdot-
värde, ett byggnadsverk härigenom nödvändigtvis måste äga, och hvilket är
det enda, hvartill dess konstvärde står i ett intimt samband, har hr Heidenstam
så godt som alldeles förbisett. I stället hakar han upp sig på värdet af sådana
anekdoter, som med byggnaden som sådan icke äga något som helst orga-
niskt sammanhang, utan under tidernas lopp mer eller mindre tillfälligt för-
knippats med densamma, anekdoter, för hvilka byggnaden blott är lokalen,
ingenting annat, och det är ur värdet af dessa anekdoter, som han hämtar
\
sitt hufvudskäl mot de moderna byggnadsrestaurationerna. Ett gammalt bygg-
nadsverk betraktar han egentligen blott som kulissen till det lifsdrama eller
de lifsdrarner, som spelat inom dess väggar, men han betänker icke, att en
kuliss när som helst kan förnyas, utan att dramat däraf tager den ringaste
skada eller ens beröres. Också kan jag ej inse, hvarför de restaurations-
lystna arkit€kterna skulle stå svarslösa gentemot detta skäl. De kunna med
ett illparigt leende invända: Låt oss blott husera i slottens innandömen, så
att ingen vet af det, och låt oss sedan hålla portarna stängda några år, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
