Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bokanmälningar och litterära notiser - Fru Stråhle (Märta Bolle)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
Lilla fröken Ida syr koltar till fattiga barn, hon besöker gummorna i1
fatti ahuset, ja, hon läser till och med »Guds ord» för dem (hvilket, i parentes.
sagdt är ganska falskt gjordt af henne, då hon bjuder de fattiga på den kost,.
som hon själf föraktar).
Vidare visar sig denna människovänlighet i att fru Stråhle är vän med
de fattiga, besöker torpare och talar med dem som med annat folk.
Då hon återkommer från Västkusten, uppfylld af de för henne nya.
ideerna, entusiasmerad af sin väns, doktor Stens, uppmaning till henne att
lefva för andra, finner hon sin kära trotjänarinna i förtviflan öfver att hon
skall få ett barn. Man skulle nu tro, att fru Stråhle just då ville visa sin
systerliga kärlek mot sin felande nästa. I början af en omvändelse bruka
människor alltid vara särskildt hänförda af att tjäna den sak, som har gripit
dem : en stor kärleks början är nästan alltid inspirerande. Huru visar nu fru
Stråhle denna sin nya öfvertygelse? Jo, hon lämnar den olyckliga, sörjande
tjänarinnan (väninna skulle en annan kristen människa kalla henne) till frän1-
mande människor. Hon ger henne »en korg mat och 15 kronor»(!!) - och
så reste hon från henne. ,
»Hemmet för frigifna fångar», som man blott hör omtalas till namnett
tillhör ju samma slags barmhärtighet, som den af fru Stråhle själf dömda, kon~
ventione1la välgörenheten. Det personliga, mänskliga deltagandet för de olyck-
liga individer, som komma direkt i ens väg, är det, hvarpå man skall känna
en verklig människokärlek.
Om fru Stråhle och hennes liktänkande vänner ändå ville litet noggran-
nare taga reda på, hvad kristendomen .har förmått sina troende till.
Det fanns en tid, då furstar och furstinnor stego ned från tronen och
gåfvo allt, ända till den yttersta skärfven, åt de fattiga och sedan gingo som
de ringaste bland de ringa, lyckliga af att gifva sitt lifs hela arbete och lifvet
själf för att tjäna sina medmänniskor för Guds skull. Ännu i dag finnas tu-
senden af kristna, som underkasta sig de hårdaste försakelser, som åtaga sig
det mest afskräckande arbete af kärlek till sin nästa. För att taga ett af de
största exempel från samtiden, behandlar Maxime du Camp i sin bok om den
privata välgörenheten i Paris (La charite privee de Paris) alla de dolda barm–
härtighetsverk, som af kristna människor underhållas och skötas i den stora
verldsstaden. Han säger, att utan denna kolossala personliga barmhärtighet
skulle Paris ej· alls kunna existera.
Det är vanligen en enskild person, som börjar ett sådant företag, hvilket
småningom vidgas; man bygger bostäder, anlägger hospital och sjukhus, och
sedan skötas dessa med moderlig omsorg och vård af barmhärtighetssystrar,
som därtill offrat hela sitt lif. Dessa de fattiges »mödrar» hjälpas i sitt dag-
liga arbete af mången fin och förnäm dam, ofta af dem, som stå i blomman
af skönhet och ungdom och dock offra en bestämd del af sin tid för att i
hemlighet gå till dessa sjukhem, där de sköta alla slag af de mest motbju-
dande sjukdommar, trösta de döende, bära och omhulda små nyfödda barn,
åtaga sig allt, till och med det mest frånstötande arbete.
Maxime du Camp säger om denna välgörenhet: »Hvilken känsla drifver
dem till så mycken uppoffring, till att sköta .de spetälska, till att upptaga de
öfvergifna, till denna art af moderlighet, hvars hängifvenhet aldrig tröttnar,
utan tyckes vinna nya krafter af själfva arbetet? - Jo, önskan att behaga
. Gud med att älska sin nästa, behofvet af att andliggöra lifvet genom att upp-
offra det för andras olycka - det är ett beundransvärdt skådespel, och jag
har beundrat det!»
När fru Stråhles svägerska, den nya härskarinnan på Bollenäs, känner
det »som en orättvisa af Gud», att hon blifvit rik och andra fattiga, och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
