Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bokanmälningar och litterära notiser - Fru Stråhle (Märta Bolle)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER. 123
och smälta den föda, som mindre kraftiga icke kunna få ned genom strupen.
Att då med våld tvinga dem att svälja, skulle hvarken vara klokt eller snällt.
Detta är en anmärkning, som gäller hela begreppet om mäns och kvin-
nors ömsesidiga uppriktighet i sedlighetsfrågor. Ett obetydligt exempel ur
boken är detta, när doktor Sten på balen vänder sig till fröken Adele med
anbefallning att lägga bort snörlifvet såsom skadligt för kvinnans bestämmelse
för moderskapet och sedan finner henne ,> öfver alla gränser pryd», då hon
stötes däraf.
Alls icke pryda kvinnor skulle finna en sådan anmärkning både stötande
och ogrannlaga. En ung kvinna anser det med rätta opassande af en herre
att genast inlåta sig med henne i samtal om intimt fysiska saker. Det är
samma skillnad mellan blyghet och pryderi, som mellan mod och fräckhet,
och det borde fru Stråhle kunna förstå. Om blyga kvinnor kunna uppfatta
de modigas oförskräckthet, utan att kalla den fräckhet, så böra också de mo-
diga kunna tro på, att icke all blyghet är pryderi.
Lika naturligt och rätt det är att kunna öppet tala med en doktor, när
det gäller allvar, lika onödigt och näsvist är det, om en herre - låt honom
aldrig så mycket vara läkare - genast kastar fram närgångna råd till en ung
dam, råd, som hon aldrig begärt.
Bokens A och O är dock förkunnandet af frihetens härliga lag. Fria
människor! Fria kvinnor! Fru Stråhle, som i sin ungdom har lidit af kon-
venansens förlamande ok, finner nu hjälpen i friheten, detta stora och djupa
begrepp, som så få uppfatta rätt.
Fröken Ida säger själf träffande om de - sig själfva så kallande – fri-
sinnade: »Det är som ett frimureri mellan oss riktigt frisinnade. H var vi
träffas, känna vi igen hvarandra på hemliga tecken.»
Ja, frimureri, det är just ordet. (Kotteri skulle man också kunnat kalla
det.) Den lilla klicken af ett visst slag människor, som kalla sig själfva fria,
gör på mera själfständiga personer samma intryck som läsarne - men i en
motsatt mening. Det är något hätskt, fanatiskt och inskränkt hos dem, och
ord och sätt röja dem lika snart som frälsningsarmens röda mössa och stora
trumma beteckna dess anhängare.
Det fria kotteriet har till valspråk: »Frihet! - för oss», - och deras
intolerans mot olika tänkande har knappast något motsvarande inom de kon-
servatives läger.
Deras förutsättningar äro så få, deras bildning vanligtvis mycket be-
gränsad, deras ofördragsamhet däremot gränslös. Alla, som icke tänka som
de, äro antingen »idioter» eller »satans pack ».
När man någon gång i lifvet har mött en verklig frihetsman, en ädel
och stor personlighet, en människa med kultur och förutsättningar, som man
ibland kan göra i de lyckligare lottade länderna, då ser man bäst, huru tarf-
Jigt och ignobelt frihetens namn blir missbrukadt af hvarje liten obetydlighet,
som vill göra sin person gällande och höra sin egen röst.
Liksom hos läsarne hvarje liten skomakare står upp och vittnar och
]yckliggör sina åhörare med sina personliga, andliga erfarenheter, på samma
sätt är det med så många af de ytligt frisinnade, hvilka, med en stark känsla
af sin egen betydelse, stå upp och förkunna nya sanningar, d. v. s. sälja dåliga
fotografier af mästerliga original.
Man kan säga om studiet af friheten det samma, som förr sades om
filosofien: » Drick djupt eller smaka icke.»
Det är i ett sådant litet ytligt frihetskotteri, som fru Stråhle och hennes
unga dotter hamna vid bokens slut, och man kan ej neka, att man hade
unnat frun, som dock hade större förutsättningar, ett bättre öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
