Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Seved Ribbing: En idyll från l’ancien regime. Det franska Canadas tillstånd vid den svenske naturforskaren Per Kalms besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN IDYLL FRÅN L’ANCIEN REGIME. 1 37
komma de sällan; de från Montreal beskyltes af Fransoserna, som voro
de besmittade af Willarnas stora inbillningar och högmod, samt att hos
dem skall saknas något af den Franska belefvenheten.
En af de första frågor Fruentimren gemenligen gjorde här åt en
främmande, var, om han var gift? den andra, hvad han tyckte om qvin-
folken i landet, och om de voro skönare än i hans hemort? och den tredje,
om han icke ville taga en med sig härifrån hem till sitt fädernesland?
Eljest tycktes, om jag annars såg rätt, att det var någon skilnad i ett och
annat smått imellan Fruentimren i Quebec och Montreal: de på den senare
orten tycktes gemenligen något vackrare än på den förra. Jag tycker
ock’) att de i Quebec voro för mycket frie, och att de i Montreal hade
en mera prydande blygsamhet. · I Quebec voro Fruentimren, isynnerhet
de ogifte, ej så synnerligen arbetssamma. - - - - - - - · - - -
I Montreal voro flickorna icke aldeles så flyktiga, utan n1era fallne för
arbete; man såg dem mest alltid sitta vid sin söm och äfven lägga
handen vid andra hushållssysslor. Det var här ej sällsynt att finna dem
hos pigan i köket. I öfrigt voro de nog glädtige och vänlige och kunde
ingen med fog säja, att dem feltes behaglighet eller förstånd. Det enda
felet torde vara, att de tyckte något för mycket om sig sjelfva; eljest
höllo de sig ej för goda, att gå ut på torget, köpa \Vatten-Meloner,
Pumpor och andra n1atvaror der var till fals och sjelfve bära dem hem,
hvilket jag såg att ej allenast de gemenares döttrar af Borgerskapet gjorde,
utan ock de förmögnares, ja de, som voro af hög, gammal och välmå-
ende adel. Om morgonen voro de förr uppe än tuppen och om aftonen
voro de bland de sista i säng. En ting försäkrades dock saknas hos en
stor del af dem, nemligen rikedom och ett stort arf; ringa inkomster och
flera barn i ett hus gjorde, att nyssnämda felades för ofta. En harm
för dem var ock, att flickorne i Quebec blefvo gemenligen snarare gifte
än de i Montreal; orsaken sades vara, att månge Franske unga Herrar,
som komma med skeppen hit öfver, blifva ibland <ler intagne af kärlek
och gifta sig; men som sällan någon af dessa Herrar reser upp till Montreal,
så får flickorna här ej så ofta fägna sig af en sådan förmån.»
Så detaljerade beskrifningar som Kalm lämnar om de canadensiska
kvinnorna finner man ej gifna rörande den manliga befolkningen. Han
tyckes dock hafva varit synnerligen belåten med det bemötande; han från
alla håll fick röna. Det kan ock vara skäl att icke med tystnad förbigå
den uppfattning han förvärfvat rörande landets högste ämbetsmän. Han
nämner många af dem vid namn, såsom guvernören marquis La Gallis-
soniere, hans efterträdare marquis De la :Jonquiere, vice guvernören
baron De Longueuil och flera andra. Hos dem anser han sig kunna
prisa ej blott belefvenheten och gästfriheten utan äfven deras nit om
koloniens vård och deras tillmötesgående mot befolkningen. Redan kloc-
kan 7 om morgnarne var det officiel mottagningstimme hos guvernören
uti ämbetsärenden. Kalms skildringar gifva oss alls inga porträtter af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
