Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Karl Piehl: Om hieroglyfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HIEROGLYFER. 1 45
Vi befinna oss t. ex. vid en järnvägsstation, så stannar kanske vårt
öga på en vägg, där i tydlig svart skrift ses tecknadt
Första klassens väntsal N’
Handen är här ett ideogram och står i stället för en lång sats af
t. ex. följande form »hittar du~ om du går åt vänster». (Hela uttrycket
kan sålunda tolkas på följande sätt: Första klassens väntsal kittar du,
om du går åt vänster.)
Allt hvad skyltar heter., och dylika möta vi ju vid hvart femte steg
på våra gator., äro ideografiska skriftprof och tala i denna egenskap ett
långt vältaligare språk., än alla i _ljudskrift affattade anslag i världen.
Kryddkrämarens borste, skomakarens stöfvel, svarfv~rens hjul äro bild-
tecken, som icke tillåta mer än en tolkning.
Samma roll spelar ideografien för våra annonsörer. Huru litet fre-
stas ej läsarens öga af den där annonsen, som saknar vignett, medan där-
emot en annan straxt bredvid fängslar vårt synsinne genom den eleganta
och originella teckning., som illustrerar dess innehåll.
Man må vara huru kinkig som helst i valet och bedömandet af viner.,
för en vacker etikett på flaskan har man dock mycken respekt, och mån-
gen vinhandlare har blifvit rik genom att ej vara allt för njugg i sina
beställningar hos stentryckaren.
l\!Iöta vi sålunda öfver allt, på gator och torg, på järnvägsstationer
och källarlokaler, talande vittnesbörd om ideografiens stora betydelse så-
som medel att fängsla uppmärksamheten, att kort och tydligt uttrycka
hvad som i talade och skrifna ord stundom skulle kräfva långa och om-
ständliga satser, så kunna vi ej annat än finna helt naturligt, att äfven
våra bref, skrifvelser, tryckta böcker o. s. v. innehålla ideografiska element.
Slå vi t. ex. upp Stockholms Stads adresskalender, möter vår blick
därstädes en ofantlig skara individer med namnet Pettersson, stafvadt
på minst ett halft dussin olika sätt, med ett eller två t, med ett eller två
s, 1ned z.
Enär nu alla dessa Pettersöner uttala sitt namn på alldeles enahanda
sätt, så är det gifvet, att, om de icke stafva sitt namn lika, detta inga-
lunda beror därpå, att de skrifva det med olika bokstafs{fud, _
utan däraf.,
att åtskilliga bland dem använda ideografi i sin namnteckning. Den som
skrifver Pettersson med ett t och ett s är den ende: som stafvar ljud-
enligt. I Pettersson med två t är däremot det ena t ideogram: det är
nämligen fysiologiskt omöjligt att höra två t i Petter. Likaså företer
Petterzon (med z) ideografi, ty z är icke någon svensk bokstaf, och detta
bevisas bäst af den förvrängning af namnets uttal: Pettertson, som en och
annan skämtsam vän af ljudenligt skrifsätt förordar för Petterzon (med z).
Man kan för öfrigt anmårka, att icke ens den ljudenligaste stafningen
af namnet Peterson (med ett t och ett s) helt och hållet befriar detsamma
från ideografiska element. Det begynnande P är nämligen ett sådant,
ty för uttalet är det alldeles likgiltigt, om jag använder stor eller liten
begynnelsebokstaf.
Svensk Tz’dskrift z894. 3. JO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
