Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Karl Piehl: Om hieroglyfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HIEROGLYFER.
Vi hafva i vår skrift någonting, som kallas interpunktionstecken:
punkt, komma, semikolon o. s. v. Alla dessa äro ideografiska tecken
och tjäna till att för ögat gifva den skrifna meningen ökad tydlighet och
klarhet. Mången använder dessa tecken ogärna och så litet som möjligt.
En och annan finner dern kanske onödiga. Erfarenheten har emellertid
visat, att glömskan af en punkt stundom kunnat hafva ödesdigra följder.
T. ex. i ett kortfattadt telegram!
Vår sifferskrift är liksom alI annan sifferskrift ideografisk. Det samma
gäller om vårt bruk att för tydlighets skull skrifva hvarje ord för sig, en
åtgärd, som skyddar oss mot grofva missförstånd. Den där bekante fest-
talaren, som vid ett samkväm i en familj skildrade dess olika medlem-
mars förträffligheter, hälsande familjefadern med utropet »O ädle far!:.,
husmodern med hälsningen »O trogna maka!» och barnen med tilltalet -
> 0 dygdiga barn!» - han skulle med mindre tillfredsställelse satt sina
ord på papperet, i händelse vårt skriftspråk ej begagnade ordskillnads-
grundsatsen. l\1an skulle i så fall lätt kunnat tyda hans högstämda och
af osminkad aktning förestafvade tal som ett mer eller mindre tvetydigt
försök att pika vederbörande; »oädle far», »otrogna maka», »odygdiga
barn» skulle måhända någon spjufver eller illasinnad velat läsa de väl-
menta orden.
De anförda exemplen, hvilka, i synnerhet om vi finge anlita de
många utländska kulturspråkens skrift, snart sagdt i oändlighet skulle
kunna mångfaldigas, visa klart och bestämdt, hvilken ofantlig betydelse
ideografi äger i den moderna skriften. Men om denna senare, trots år-
tusendens arbete och bemödanden, icke på långt när blifvit fullt ljuden-
lig, icke kunnat inskränkas till blott ljudskrift, så böra vi utan svårighet
fatta, att detta i långt mindre grad varit möjligt för egypternas gamla
skrift, som 1:1tan förutsättningar, utan lärdom af andras föredömen fick
söka sin väg. Tydligheten blef naturligtvis dess främsta ögonmärke, och
enär tydligheten, som vi redan sett, kraftigt befrämjas genom ideografi,
måste den egyptiska skriften med nödvändighet blifva i hög grad ideo-
grafisk.
Hieroglyferna äro sålunda en ideografisk skrift, men de äro i lika
mån beteckningar för artikulerade ljud, bokstäfver eller stafvelser. Såsom
ideografisk beteckning sönderfalla hieroglyferna i två stora grupper: 1.
:0
allmänna determinativ och 2:0 speciella determinativ eller rena ideogram.
Ett allmänt determinativ är t. ex. »papyrusrullen» ~ eller »en sit-
tande man med fingret på munnen» j efter ord, som betyda »läsa,
skrifva, tänka>>, kort sagdt uttryck för ideell verksamhet. Samma roll
spelar ))solskifvan» 0 efter ord, som betyda »dag, ljus, tid>> m. m.
Ett speciellt determinativ är t. ex. »en häst» ~ efter en ljudför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
