Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Mortensen: Edgar Allan Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 EDGAR ALLAN POE.
II.
Från den dag, då Poe utan återvändo ägnar sig åt litteraturenj blir
poesienj denna hans första kärlek i litteraturenj för honom endast en »pas-
sion», ett tidsfördrifj hvarmed han utfyller lediga stunder - det är pro-
sanj som skall gifva honom brödet. Förvånansvärdt tidigt - redan år
1835 - har han genomgått den lilla krets af ämnen, som han under sitt
korta lif hann att behandla: Ms found in a Bottle, Hans Pfall, Berenice,
Morella etc., de olika grundtyperna för hans berättelser, föreligga då fär-
diga. Hans bildningsgång var fulländad - han hade redan i sig upptagit
det tankeinnehåll., ur hvilket han skulle ösa materialet till sina arbeten
och hans utveckling blir därför hufvudsakligen ett framskridande mot
större konstnärlig mogenhet, mot ett allt rikare och mera fulländadt fram-
ställningssätt; och ur denna strid med materialet framgår han såsom en
mästare utan vank och lyte.
Poe står som förfaHare på gränsen mellan tvenne tidsåldrar i århun-
dradet: det är två vidt skilda ideströmningarj som i honom flyta tillsa1n-
man. Å ena sidan är det den tyska romantikens ideer, hvilka hufvud-
sakligen voro Poe bekanta genom Coleridges arbeten. Men å andra
sidan är han ej mindre genomträngd af århundradets naturvetenskapliga
läror och den vid denna tid uppdykande engelska positivismen; hans
dialektik har lånat sin form från Stuart Mills logik. Öfverallt i hans
skrifter skall man finna spåren af dessa båda ideströmningarj som i allt
äro motsatserj men hos honom förena sig till en egendomlig enhet, som
då han vetenskapligt ville framställa dem i Eureka är värdelösj men som
i berättelserna just bidraga till deras stora verkan. Arten af denna ide-
förbindelse illustreras kanske på intet sätt åskådligare än genom hans
paradoxa yttrande, att det bästa beviset för själavandringsläran är Lapla-
ces nebularteori om världarnes uppkomst; hans världsåskådning är med
andra ord en spiritualismj baserad på en naturvetenskaplig bevisföring.
I de tidigaste af hans alster spårar man ännu tydligt inflytanden från
förebildernaj hvilka icke minst vore dagens modeförfattare Bulwer och
Disraeli. Detta gäller framför allt om hans komiska småbitar: Grotesqu-
erna, som han själf kallar dem. De höra till det förgängligaste af hvad
han skrifvit - undantar man »Some Words with a Mummy» och »The
Angel of the Odd» äro alla de öfriga tämligen onjutbara - ty Poe var
ingen komiker. Han når väl stundom till en skärande satirisk skarphet,
men hans leende är alltid stramt och konstladt, aldrig otvunget. Där
saknas glädje i hans skratt.
Hans verkliga och enda område är däremot den fantastiska berät-
telsens växlande arter eller som han själf med ett träffand~ namn kallade
dem Arabesquer. Ty de äro alla liksom dessa ornamentj hvarmed ara-
berna sirade sina byggnader, en fantasiens lek med verklighetens former
och liksom dessa, på en gång fantasirika och geometriskt nyktra, förut-
sätta de hos sin upphofsman ett drömrikt temperament och ett skarpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
