Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD.
väg för mänsklighetens värdighetsförklaring. När människan en gång börjat
resa sig ur den förnedring, där hon suckade: »Herr_
e, hjälp mig, jag förgås!»
slutar hon med att stå upprätt inför Jesus, kallande honom broder.
Så länge Kristus ansågs som sann Gud och människa i en person, stod
han så djupt skild från »syndens trälar», att en hvar troende visste sig endast
på det största afstånd kunna följa hans spår; han visste tillika att helgelsens
möjlighet uteslutande berodde på djupet af den tro, med hvilken han omfat-
tade försoningens hemlighet.
Men sedan denna hemlighet icke längre befinnes däri, att Guds enfödde
son blef utgifven för att världen icke skulle förgås, utan att en idealmänniska
uppenbarades, så äro tviflen på kristendomens lära flyttade från periferien till
medelpunkten*. Denna är: Uppenbara verkligen Jesu lif och lära, sådana
som, icke kyrkoläran, men evangelierna visa oss dem, det för alla tider gäl-
lande, absoluta människoidealet? Ty ehuru det ligger något mera och dju-
pare 1 begreppet idealmänniska än blott detta, så är detta dock det som för
oss får den djupaste etiska betydelsen. Och på samma gång afgöres därmed
kristendomens makt att, om ock fattad endast som uppenbarelsen af idealmän-
niskan, dock fortfarande utgöra den lifskraft, hvilken skiljer en religion från en
morallära.
IL
Under hvarje tid af lefvande kristendom har den omedelbara tillämp-
ningen af Jesu lära varit ett utmärkande drag. Sålunda hafva den krist-
liga kärlekens beundransvärda storverk blifvit utförda och utföras ännu i dag,
särskildt inom den katolska kyrkan, hvilken har de flesta härliga kristna per-
sonligheter att uppvisa, emedan katolicismen bäst uppehållit helhetskrafvet,
Kristi efterföljelse. Genom denna efterföljelse hafva de små och svaga blifvit
skyddade, barnet, trälen och kvinnan framför allt; genom den har fridsamhet,
godhet. barmhärtighet blifvit stormakter i lifvet.
I våra dagar frukta många kristna intet högre, än den omedelbara efter-
följelsen af Jesus, på hvarje annat område än välgörenhetens. De framhålla
att kristendomen t. ex. intet har att göra med socialismen, intet med freds-
saken. Kristendomens uppgift är icke att främja den eller den tidsrörelsen,
utan att skapa evighetsmänniskor. Den nutida kristendomen går _
därvid i den
grad varsamt tillväga, att den sällan kröker ett hår på en världsmänniska,
’I- Huru Eva Fryxell i min Förklari’ng kunnat finna en, mot min tankegång så stridande
åsikt, som att Viktor Rydberg skulle "vandra kyrkolärans väg", hör till det myckna egen-
domliga i hennes sätt att läsa mina uttalanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
