Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD.
hvilken omvändes till en evighetsmänniska. Nutidens andliga ledare lida icke
af Jesu frestelse, att förv~ndla stenar till bröd. De skulle förvåna sin mästare
med sin skicklighet att förvandla bröd till stenar.
När flertalet kristne i vår tid höra Jesu ord: den, so°:1 tager till svärd,
skall med svärd förgås; älsken Edra fiender; välsignen dem, som Eder banna;
vänd vänstra kinden till, när någon slår dig på den högra - . då tillämpa de
orden så, att de organisera försvarsrörelser, härordningar och rättegångar. När
Jesus manar: I skolen alls icke svärja – så förklara de att familj och sam-
hälle hvila på eder och löften. När Jesus råder att bedja i enrum med få
ord –- så ordna de kristne långa, offentliga gudstjänster. När Jesus befaller
sitt ords förkunnare fullkomlig fattigdom - så talar man inom hans kyrka om
löneregleringar. När Jesus vill att ena handen icke skall veta den andras
allmosa – skrifva de kristna på listor och göra sällskapsnöjen af sin nödhjälp.
När Jesus oaflåtligt manar: Samlen icke Edra skatter på jorden; där Er skatt
är, där är Ert hjärta; sälj hvad du har och gif de fattiga, när han varnar de
rike, att de svårligen komma in i himmelriket - så äro hans bekännare oför-
färadt räntetagare, börsspekulanter, bolagsbildare. När Jesus säger: sörjen icke
.för morgondagen; icke en sparf faller till marken utan Er faders vilja - så
skynda samme bekännare att brand-, lif- och olycksfallsförsäkra sig. När Jesus
bjuder att vi skola göra andra hvad vi vilja att de skola göra oss, och att vi
skola älska vår nästa som oss själfva, förebygger han visserligen ej all möjlig-
het att göra meningen till en »andemening », genom att han brukar de starka
uttrycken, att man skall ge manteln till den som tagit lifklädnaden och gå
två mil med den, som nödgar oss en. Men han besvarar frågan om hvem,
som är min nästa, med liknelsen om den barmhärtige sammaritanen, och han
säger sig ämna förneka dem, som icke mättat, klädt och härbergerat den
minsta af hans bröder. Med andra ord: så länge en enda människa svälter
och fryser, är endast det att i Jesu anda älska min nästa som mig själf, att
med denna människa dela mitt sista brödstycke, min sista klädnad.
Men de fleste kristne älska sin nästa så, att de ge honom hva.d som blir
kvar sedan de skaffat sig själfva allt hvad de önska. Och för de rike kristne,
i deras dyrbara hem och vid deras präktiga festmiddagar, ter sig »nästan»
framför allt som deras bordsgranne. När Jesus varnade den, som ville behålla
sitt lif, att han skulle mista det; att den hand, den fot som är ~ill förargelse,
skall huggas af; att den, som ej hatar fader, moder, hustru, barn ej är värd
att följa honom; att det till intet gagnar människan om hon vinner hela värl-
den och tager skada till sin själ, att hon främst bör söka Guds rike - då
hindrar detta icke flertalet kristna att med frimodighet främja sitt fysiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
