Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD.
andliga njutningslif, .sm intellektuella utveckling, eller att gå upp i sina familje-
omsorger eller i arbetet för sin samhälleliga ställning. Och slutligen, ehuru
den kristne ofta suckar, att det vore bäst skiljas hädan, för att vara när
Kristus, hindrar detta honom icke att, om han blir sjuk göra allt, för att
slippa skiljas hädan.
Den utomordentliga betydelsen af Tolstoys författarskap och lif, under
deras senare skede, har varit att visa det gapande svalget mellan Jesu, i aHa
de ofvan anförda orden, uppenbarade kristendom och de kristnes »krist-
lighet>>. Men när Tolstoy, ur sammanställningar, liknande de ofvan gjorda,
drar slutsatsen, att människorna ändtligen böra börja efterlefva Jesu lära,
för att därigenom frälsa sig själfva och hvarandra från tillvarons synd och
kval, så påstår han icke därjämte, att denna omdaning af mänskligheten genom
Jesu anda skall ge fri utveckling åt allt, som höjer och lyckliggör mänsklig-
heten. Han lofvar icke att denna anda skall komma skönheten att blomma,
snillet att skapa, forskaren att uppdaga, äktenskapet att lyckliggöra. Tolstoy
ser djupt och vet, att när Jesus fått en allt afgörande makt öfver personlig-
heten, då komma alla dess krafter att gå i en enda riktning.
Detta vet också en hvar, som någon tid af sitt lif försökt taga kristen-
domen på allvar. H varje lefvande kristen - jag talar af personlig erfarenhet
– har kämpat till blods för att helt lägga sitt jag, alla sin individualitets
yttringar under korsets lydnad. Allt, - från den föda man tillåter sig, för att
bli mätt, till intrycken från naturen och konsten - måste vara helgadt genom
omedelbar gemenskap med Jesus, måste på något sätt främja hans rikes till-
kommelse. Annars måste man afsäga sig det, på det vi ej skola splittra sjä-
lens hängifvenhet åt det ena nödvändiga. Det för den blott naturliga män-
niskan tilldragande måste offras och den stora, starka kristliga personligheten
utbildas därför på den harmoniska mänskliga personlighetens bekostnad.
När Viktor Rydberg säger att konsten och vetenskapen till sitt väsen
äro hedningar, yttrar en annan djupt religiös tänkare, Rusk.in, samma sak från
sin ståndpunkt, då han säger sig aldrig ha funnit en hel kristen med äkta
konstsinne. Ty de kristne konstvänner, han haft beröring med, hafva, säger
han, varit ofullkomlige kristne, hvilka icke helt vändt sig från jorden till evig-
heten. Den ryske diktare, som träffande blifvit kallad altruismens skald, Gar-
schin, skildrar en ung målare, hvilken genom sin modell kommit mänsklig-
hetens lidande nära; konstnären kan då icke fortsätta att göra taflor, han måste
göra omedelbart godt. Så känner den verklige kristne det alltid. När George
Eliot ännu var troende, afhöll hon sig från läsning af diktverk, i den kä n-
slan, att »det icke var med diktens vapen trons kamp kämpades». Exemplen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
