Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 SLUTORD.
kunna mångfaldigas och bevisa alla, att uppräknandet af vetenskapsmän, dik-
tare och konstnärer, statsmän och krigare, som hyllat den kristna lifsåskåd-
ningen, icke utgör bevis för dennas universalitet. Ty dessa stora andar hafva
vanligen varit ofullkomliga kristne, och hvad de på kulturens områden verkat
har ofta varit icke emedan utan oaktadt de varit kristne. Om mången natur-
vetenskapsman t. ex. vet man att han ifrigt häfdat trons och vetenskapens
oberoende af hvarandra. Det har således icke varit tron, som drifvit hans
forskning; han har tvärtom ej sällan måst, för trons skull, tiga med denna
forsknings resultat. Hos de fleste store män har man dessutom ofta låtit
deras religiösa tro utan vidare gälla som kristlig tro, något man emellertid
borde akta sig för, då man tager fram dem som bevis för kristendomens sak.
Endast det är i sanning vittnesbörd för denna, som skett med ingifvelse af
dess kärleksanda, af dess känsla för människans betydelse såsom af Jesus åter-
löst. Sådana vittnesbörd finnas i öfverflöd, från alla de områden, där någon
art af lidande lindrats, där fallna upprättats, där bojor krossats; främst i vårt
århundrade står i detta fall negeremancipationen. Men i regeln har Kristus
haft så litet med de flesta kristnes offentliga verksamhet att skaffa, att om
verkligen en stråle af det hvita, varma ljus, som utgår från Jesus, belyst deras
ämbetsrum, deras tidningsbyråar, deras representantförsamlingar och deras slag-
fält, då skulle penna, gevär och kommandostaf fallit ur de store männens hand.
Ostörda af detta ljus, hafva prelater, statsmän och krigare nu kunnat göra
/
Jesus till en opportunistisk politiker, hvars ord varit till för att dölja tankarne.
Konstnären och diktaren åter hafva vanligen njutit ljuset som en stämning,
men de hafva ej låtit det lysa i sina egna handlingar.
De stora andar, hvilka i sanning varit eller äro kristna personligheter,
och på samma gång visa en äkta mänsklig utveckling, de hafva lefvat ett rikt
mänskligt lif, i kraft och makt, i glans och glöd innan de helt gåfvo sig hän
åt det eviga. Och mer än en stor ande har endast genom att utrifva för-
nuftets öga, afhugga skapandets hand, ingått i Kristi rike.
Det är emellertid orimligt, att · kalla alla dem namnkristne, hvilka icke
äro hela kristne. Ty då helheten i detta fall kräfver ett fullkomligt lösslitande
från alla vanliga lifsvillkor och samfundsförhållanden, är helhet för många oupp-
nåelig. Den psykologiska orsaken hvarför ännu i dag klostren och diakoniss-
anstalterna hafva så stark dragningskraft, ja, hvarför t. o. m. frälsningsarmen
kan öfva en sådan på djupare sinnen, den är att de underlätta detta fullkom-
liga lösslitande. Men för flertalet blir kompromissen mellan det kristliga sam-
vetet å ena sidan och lifsförhållandena å den andra en nödvändighet, hvilken
från att vara ett lidande, slutar med att blifva en slö vana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
