Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD. 189
- - - - – -
själfviskheten som det stora onda, det är att betrakta hela det jordiska lifvet
som utgånget ur det onda, detta lif, där, för att taga det allra närmast lig-
gande beviset, den ena serien af organismer nödgas uppehålla sig genom den
andras undergång.
Vanan att i dessa ämnen endast tänka i en viss riktning, har hindrat
själfviskhetens vedersakare att se, huru de och alla andra lefva, röra sig och
hafva sin varelse i och genom själfviskheten, från barnets allra första skri efter
föda, till den döendes sista famlande efter stöd. Om den allvarligaste kristne
ser tillbaka på sina år och dagar, skall han finna hvilken mångfald af hans
handlingar, som med nödvändighet varit själfuppehållande, själfhäfdande, själf-
utvecklande och att, om så icke varit, skulle hans tillvaro fallit samman i form-
löshet.
Själfhäfdelse och själfhängifvenhet äro med sina finaste rottrådar så sling-
rade inuti hvarandra, att de hvarken i den enskildes eller i människolifvets
utveckling kunna skiljas. Till och med Jesus, osjälfviskhetens störste målsman,
visade mot himmelrikets salighet som lön för den tidliga själfuppgifvelsen.
Att Jesus icke såg själfhäfdelsen i annan riktning än denna, var natur-
ligt. Ingen stor, ny sanningsförkunnare ser andra sidan af den sanning, som
det är hans säregna pathos att lefva och dö för. Gjorde han det, då skulle
hans intensitet i förkunnelsen aldrig bli densamma. Icke en förkunnelses mång-
sidighet, utan dess egenskap att vara ena halfvan af ett stort, rundadt helt,
gör den djupt betydelsefull för mänskligheten.
Jesus kom visserligen icke mänskligheten att upptäcka osjälfviskheten.
Men Jesus ville göra osjälfviskhetens lag allrådande, genom att kasta in sin
egen personlighet i världsförloppet, Jör att därmed stanna själfviskhetens rörelse-
kraft och göra godheten till den enda rörelsekraften.
Jesus gick under. Mänskligheten gick framåt, genom att osjälfviskheten
för första gången blef obetingadt ansedd som det gudomliga, medan själfvisk-
heten blef ansedd som det gudlösa.
Detta behöfdes till en tid för att osjälfviskheten skulle få makt öfver
själfhäfdelsen. Dess lag är så djupt och starkt grundad i själfva lifsvillkoren,
att den förut i det stora hela alltid gjort sig gällande på osjälfviskhetens be_
kostnad, tills denna genom kristendomen fick religionens makt på sin sida.
Men nu har osjälfviskhetens kraft vuxit sig så stark, att den kan lefva utan en
positiv religions stöd - såsom den också gör det hos millioners millioner -
och hvarje tid, som öfverdrifvet skulle skatta åt egoismens rätt, komme ofel-
bart att följas af en reaktion till altruismens förmån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
