Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen - Tillägg af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 TILLÄGG.
Nu är det naturligen intet fel att hylla en åsikt, som redan för länge
sedan blifvit framställd: därmed skulle ju domen vara fälld bl. a. äfven öfver
kristendomen, hvilken nog är vida äldre än den harmoniteori, som här sättes
emot densamma. Felet ligger ej däri, att åsikten är gammal, utan däri, att
den är föråldrad.
Med Kant framträdde nämligen inom moralteoriernas historia en helt ny
problemformulering, hvarmed upplysningsfilosofernas frågoställning var veten-
skapligen öfvervunnen. Det är nämligen så inom vetenskapens utveckling, att
framstegen ej så mycket bestå däri, att de gamla svaren förkastas, utan fast-
mera däri, att frågorna blifva nya. Och det är framför allt däri, som jag ser
det i förhållande till vår tids andliga behof otilifredsställande i Fröken K.eys
åsikt, att själfva hennes problemställning är för kortsynt.
Frågan gäller i själfva verket icke: egoism eller altruism eller harmoni
mellan båda. Enhvar, som något känner nutidens etiska litteratur, och sär-
skildt den engelska, vet, att det ej längre är mellan dessa ståndpunkter, som
numera striden står bland de inom sedeläran vetenskapligt bildade. Nogsamt
ha de lärt sig inse, att på den vägen moralfrågan aldrig kan lösas, enär man
aldrig i det enskilda fallet kan afgöra, hvilket det rätta måttet af egoism eller
altruism är. Det rätta är alltid harmoniskt, men hvilken proportion innebär
.denna harmoni? Lätt är att inse, att en radikal egoism är lika omänsklig,
som en radikal altruism är omöjlig; och därför kan man otvifvelaktigt såsom
en allmän sats uppställa den fordran, att idealet innebär ett rätt afvägande af .
lagom mellan dessa ytterligheter. Så långt har Fröken Key fuHkomligt rätt.
Men huru skall hennes moralprincip i det enskilda fallet någonsin kunna lämna
den nödiga ledningen för handlingen? H var går denna gräns mellan för
·mycket och för litet af »själfhäfdelse »? Ni svarar med det stora ordet: ut-
veckling. Men Jag frågade ju, hvar går den rätta gränsen mellan tillgodo-
seendet af egen och af andras utveckling?
Det är därför, som problemställningen mom moralen måste vara en an-
nan, än den af Fröken Key använda. Redan vid ingången till förra århun-
dradet gaf som sagdt Shaftesbury det svar, som kan gifvas på den frågan. · Nu
däremot har själfva frågan fördjupats. Spörsmålet gäller ej längre detta mitt
oclz ditt inom moralen, utan striden står i våra dagar mellan intuitionism och
utilitarism; d. v. s. frågan är den: finnes det, såsom Plato, Kristendomen och
Kant antagit, ett godt och rätt i och för sig, som det är vår plikt att för-
verkliga, det må så gå med egen och andras lycka, huru det vill, eller är det
goda likbetydande med det nyttiga och sålunda ytterst med medlen för allas
(eller de fiestes) lycka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
