Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svatopluk Čech: Himlanycklarna. Dikt. Öfvers. från tjeckiskan af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIMLANYCKLARNA.
Portar öppna sig; palats och salar
skymta för hans syn i silfverglitter.
Upp den lärde rusar gladt och talar:
» Vysehrad *! din nyckel jag besitter!»
Hänförd är den gamle. Pennan fattas;
öfver bordet lutas kala nacken.
Dag och natt hans skrifhand icke mattas,
och allt högre växer papperspacken.
Majsol sina varma strålar silar
genom fönstret in med dofter rena,
men den gamle ej vid pennan hvilar,
och hans sällskap är en korp allena.
Korpen sig ett bo förtroligt reder
på hans axel. På hans kala hjässa
fågeln sina mörka vingar breder;
hesa läten gubbens penna hvässa.
Gubben skrifver om försvunna riken,
om etik i Kina och hos arier,
om helleniskt drama i antiken
och alexandrinska kommentarier.
Gubben skrifver om epikens myter,
om homilieinitialer,
om begrafningssätt hos gamle skyther
och om forna slaviska nasaler.
Faktum är, att nycklar existera;
utan lås kan ingen nyckel tänkas;
men till lås hör port och annat mera
så bevisets kedja sammanlänkas!
Liksom Owen ur en enda knota
mäktat nya djurslag konstruera,
kunde gubben ock med nyckeln rota
fram ett Vysehrad ur glömskans lera.
,. En forntida konungaborg i Böhmen.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
