Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Frans von Schéele: En engelsk fritänkare och hans åsikter om religionens framtid. Alfred Momerie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 RELIGIONEN OCH DESS FRAMTID.
delse, så väl som obegränsad förmåga att härska öfver naturfenomenen. Detta
är en oundviklig följd af den psykologiska lag, enligt hvilken de, som vänta
underverk, ock få se sådana. Och, då vi komma till Johannes’ evangelium,
finna vi ganska mycket alexandrinsk filosofi, hvilken det ej finnes skäl att tro,
det Kristus skulle hafva gillat, och som i alla händelser är genomgående främ-
mande för hans egen uppfattning af sin mission, sådan vi känna den af de
synoptiska evangelisterna.
I det fjärde evangeliet skiljer sig författarens ståndpunkt från de tre an-
dras. Likvisst förstorar denna olikhet ej svårigheterna, såsom man kanske skulle
kunna vänta sig. Tvärtom gifver den ökad vikt och betydelse åt de uppgif-
ter, i hvilka författarne öfverensstämma. Vi finna nämligen, att Jesus i Jo-
hannes’ evangelium så väl som Jesus i Mattei evangelium oföränderligt yrkar på
den allt annat öfvervägande vikten af att rätt handla. Kristi beskrifning af
den yttersta domen lyder sålunda - : »Då skall konungen säga till dem, som
äro på hans högra sida: kommen I, min Faders välsignade. Ty jag var
hungrig och I gåfven mig äta; jag var törstig och I gåfven mig dricka; jag
var husvill och I härbergeraden mig; naken och I klädden mig; sjuk och I
sökten mig; jag var i häktelse och I kommen till mig; ty det I hafven gjort
en af dessa minsta mina .bröder, det hafven I ock gjort mig. Och konungen
skall säga till dem på vänstra sidan: Gån bort ifrån mig I förbannade; ty jag
var hungrig och I gåfven mig icke äta; jag var törstig och I gåfven mig icke
dricka; jag var husvill od1 I härbergeraden mig icke; naken och I klädden
mig icke; jag var sjuk och i häktelse och I sökten mig icke, ty jag säger
eder, att hvad I icke hafven gjort en af dessa minsta, det hafven I ock icke
gjort mig.» Och i sitt afskedstal (Joh. XIII-XVI) nedlägger Kristus tre gån-
ger det nya budet såsom en fullkomlig sammanfattning af sin lära: »Detta är
mitt bud, att I skolen älska eder inbördes . . . . Detta bjuder jag eder, att
I älsken eder inbördes . . . . Ett nytt bud gifver jag eder, att I älsken eder
inbördes. Däraf skola alla förstå, att I ären mina lärjungar, om I hafven kär-
lek inbördes.»
Att detta verkligen var Kristi ursprungliga lära, bekräftas af »Lärare-
b oken». Denna lilla afhandling öfver de tolf apostlarnes lära kan ej hafva
blifvit författad mycket senare än i slutet af första århundradet. Klemens af
Alexandria, en af de· äldre kyrkofäderna, har i sina skrifter citater därur. Men
som den icke blifvit inbegripen i de heliga kanoniska böckerna, förlorade man
den ur sikte under flera århundraden. År r87 3 återupptäcktes den likväl af
Bryennios, metropolitan af Nicodemia, som fann en kopia i manuskript däraf i
ett bibliotek i Konstantinopel. Och i »Lärareboken» så väl som i evangelierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
