Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bokanmälningar och litterära notiser - Ett akademiskt program (C. G. Estlander) - Huru gammal är jorden? (A. G. Nathorst)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 54 BOKANl\IÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
och godt och sedligt, hans rättsk;:i.nsla, hans barmhertighetskänsla, hans sedlig-
hetskänsla äro med om att inspirera hans poetiska formsinne. Är han religiöst
sinnad, är han optimist eller pessimist, eller vackla hans öfvertygelser obeslut-
samt, eller har all högre lifsuppfattning plånats ut och en mer eller mindre
förfin3:d sensualism är hela det glas, genom hvilket han uppfattar lifvet, så för-
nimmer man det i dikten. Allt äkta skaldeverk är icke blott en spegelbild
af lifvet, utan ock ett eko ur skaldens själ.»
Mot det moderna sättet att sluta diktverken med en oupplöst dissonans
inlägger förf. ock sin gensaga i slutet af uppsatsen:
»Ty konst», säger han, »är intet annat än det, som tillfredsställer den
estetiska känslan, och fråga ej blott modesmaken i Paris, utan den enkla, oför-
ställda känslan, ej blott dagens, utan den förgångna tidens: svaret skall bli att,
hvilka upprörande scener dikten än låter en genomlefva, vill man sluta i har-
moni och försoning. Med en skrällande plågsam dissonans vill man ej skiljas
två gånger från det man hållit af. Är det nu ingen sedlig syftning, utan blott
en konstnärlig diktaren vill fullfölja, må han då se till att icke den ena som
den andra förfelas.» - -
»Men finnes det icke», så slutar förf. med anknytning till sin kritik af
Juhani Ahos arbete, »en verklighet i andens inre lif, en verklighet af principer
och ideer, som vägleder släktet och ger stöd åt den enskilde, ger sammanhang
åt det hela och ett förnuftigt motiv åt hvarje del, en verklighet, som står upp-
rätt genom seklerna, sedan all den verklighet, på hvilken man kan lägga han-
den, sjunkit i grus? Och hvarför skulle icke äfven den få ingå med i lifs-
bilden? När skall dikten åter få syn på denna sedliga världsordning, för hvil-
ken tingens naturliga ordning är grund och villkor?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
