- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1894 /
259

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGLANDS PARLAMENTARISM.
antika statsteoriernas synpunkter. Dessa teorier uttömma ej de fornklassiska
folkens verkliga statslif (hvaraf de själfva utgöra en skäligen abstrakt och en-
sidig återspegling), lika litet som våra dagars linguistik kan nöja sig med den
alexandrinska grammatikens förklaringar af samma folks språkliga lifsyttringar.
Det politiska erfarenhetsmateria1, hvaröfver den nutida forskningen förfogar,
erbjuder rikare tillfällen till upplysande jämförelser och framför allt till ändrade
uppställningar af statsutvecklingens problemer.
Än mer gäller detta om de moderna statsskicken, som åsyfta att om-
gärda ett vida mer inveckladt kulturlif än det antika. Deras förklaring måste,
utan öfverdrifven hänsyn till de stundom framträdande, ofta visserligen rätt
inflytelserika partiteorierna, framför allt sökas i den föregående historiska ut-
vecklingens egendomliga sammanhang. Detta sammanhang är såsom sådant
alltid »organiskt», huru våldsamma än de politiska brytningarna må hafva varit.
Vid närmare granskning af t. ex. det revolutionära Frankrikes eller den nord-
amerikanska republikens historiska förutsättningar har det visat sig, att äfven
dessa stater hafva fått sin gestaltning vida mer i följd af det faktiska sam-
bällslifvets konsekvenser än genom deduktioner ur samhällsreformatorernas prin-
ciper. Endast för den ytliga betraktelsen, som dock tillika af naturliga skäl
plägar vara den allmännast spridda, kunna de te sig som förverkligade typer
af vissa schematiskt uppfattade statsformer.
· Men stundom uppstår ett statsskick, som genom sin egendomliga utpräg-
ling rent af tyckes trotsa alla försök att inordna det under någon bestämd
rubrik i det vedertagna systemet.
* *

*


Ett sådant statsskick är det engelska, i synnerhet i dess senaste gestalt-
ning, som plägar betecknas med det omtyckta eller afskydda namnet »parla-
mentarism».
Länge hade man, både inom och utom England, till den engelska kon-
stitutionens och dess förträffliga egenskapers förklaring betjänat sig af vissa
formler, som rätt bekvämt öfverensstämde med den gällande politiska och
statsrättsliga terminologien, äfven om denna måste riktas med åtskilliga nya
modifikationer. Sålunda hade man att tillgå den redan under forntiden (t. ex.
hos Cicero, med en viss anslutning till Polybius och Aristoteles) förekommande
läran om de »blandade» statsformerna, som förmenades vara både mer långlif-
vade och mer välsignelsebringande än de »enkla», enär de senare ju lätt kunde
urarta till betänkliga ytterligheter. Man utbildade teorien om »statsmakternJ.s
delning» och »jämvikt», också en mekanisk konstruktion, som utan stor svårighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free