Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS PARLAMENTARISM.
låter anknyta sig till förebilder inom den äldre statsfilosofiens historia. Man
tillgrep .till och med den från Rom, enkannerligen från kejsardömets jurister,
bärstammande dogmen om »folksuveräniteten », ehuru denna icke kunde tilläm-
pas på England annorlunda än i en betydligt jämkad form, särskildt med hän-
syn till det »allsmäktiga» parlamentets representation af folksuveräniteten. Man
måste därför antaga, att representationsfullmakten, så länge denna räckte, var
till sitt omfång alldeles obegränsad och uteslöt folkets omedelbara utöfning af
sm suveränitet.
Dylika åsikter, som grundade sig dels på abstrakt spekulation, dels på
verklig eller förment, från England hämtad politisk erfarenhet, hafva gjort rätt
mycken lycka äfven såsom verktyg för politisk propaganda. De hafva gifvit
upphof till en hel mängd sträfvanden att förbättra andra länders statsskick
enligt det beundrade engelska mönstret. Vanligen förverkligades sådana refor-
mer i skepnad af skrifna författningsurkunder, hvilket visserligen innebar en
oförneklig afvikelse från mönstret. Men endast på detta sätt trodde man sig
om att gifva ett klart juridiskt sammanhang åt den »konstitutionella monar-
kien», såsom man i vårt århundrade har vant sig att kalla den nyuppfunna
eller nyinförda statsformen, den på Europas fastland omplanterade britiska vis-
domens kvintessens. Det kunde likväl icke undgås, att afbilderna i verklig-
heten, ej blott i den rättsliga formuleringen, kommo att taga sig helt annor-
lunda ut än förebilden och, hvad värre var, icke syntes lofva samma jämna
och lugna politiska utveckling, som man tyckt sig finna 1 Englands historiska
statsförfattning.
Under tiden fortfor det engelska statsskicket att genomgå nya ombild-
ningsskeden på egen hand och framträdde omsider alldeles uppenbart så för-
ändradt, att det ingalunda kunde anses motsvara den »konstitutionella mo-
narkiens» ideal enligt gängse handböcker eller partiprogram. Det befanns, att
i själfva verket den lofordade »maktfördelningen» och »jämvikten» hade gått
all världens väg, och att det i England på allvar knappast ens kunde vara
tal om någon »blandad statsform ». _ Parlamentet eller, rättare sagdt, under-
huset visade sig i verkligheten hafva alldeles öfverflyglat konungadömet, som
tycktes nedsjunket till blott och bart en statsdekoration. Åtminstone tog saken
sig så ut på grund af ministerkrisernas förlopp och andra lika påtagliga fakta.
Öfverhuset, fordomdags betraktadt såsom aristokratiens inflytelserika organ,
rättade sig, enligt hvad hela den europeiska pressen kunde intyga, så godt
som undantagslöst efter de afgörande omröstningsutslagen i underhuset. Och
till slut underkastades rösträtten vid valen till underhuset den ena reformen
efter den andra, tills i våra dagar största delen af Englands manliga befolk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
