Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS PARLAMENTARISM.
ning förvärfvat denna efterlängtade förmån. I sammanhang med denna än
beklagade, än förhärligade demokratisering har det gått därhän, att minister-
kriserna mer och mer börjat afgöras på förhand redan vid de allmänna valen,
innan ens underhuset hunnit sammanträda och formellt fälla dom öfver rege-
ringens öde.
Emellertid har systematiseringsbegäret gjort äfven denna politiska om-
bildningsprocess eller dess resultat till föremål för en ny teoretisk konstruktion,
som man likväl ej har lyckats att uppdraga på ett fullt sammanhängande sätt.
»Parlamentarismen», som historiskt har framträdt i en serie af partikompro-
misser, låter ej så lätt utforma sig till en bekvämt öfverskådlig doktrin. En
eller flere sådana hafva visserligen blifvit uppställda, men deras mekanism före-
ter ganska ringa likhet med Englands verkliga statslif.
Huru som helst, den »konstitutiondla monarkien» har i folkens, stats-
männens och tänka-rnes sympatier eller antipatier gifvit vika för den »parla-
mentariska statsförfattningen». För mången är det en styggelse, a,tt monarkien
därigenom skall undanträngas från sin roll att vara statens verkliga målsrnans-
skap, antingen man fortfarande håller på ett fullt maktägande konungadöme
eller medgifver dess begränsning genom den motsatta folkmaktens representa-
tion. Andre åter finna parlamentarismen innebära den mest praktiska lösnin-
gen af den moderna demokratiens problem, som nu ändtligen, hvilket förut
var något kinkigt, kan formuleras med åberopande af Englands lyckliga före-
döme. En konung, som ej behöfver styra, utan blott »regera», d. v. s. ut-
nämna sma ministrar, hvilka arbeta i hans ställe, enligt anvisningar af majori-
teten vid valen eller i parlamentet, - han behöfver ju ej heller befara att
stöta sig med den allmänna meningen och kan hoppas att bevara sin tron åt
sig själf och sina efterkommande för en oberäkneligt lång framtid. För folket
kan det då också vara en fördel att slippa det ofta vanskliga besväret vid
republikens formella införande och det sedermera regelbundet återkommande
valet af ny »statschef», äfven om det må medgifvas, att tronen med dess till-
behör af dekorativa institutioner måste åsamka de skattdragande åtskilliga ut-
gifter, som strängt taget kanske icke lämna full valuta.
I själfva England har detta sista uppfattningssätt vunnit ganska stor sprid-
nmg. Där brukar det framhållas såsom ett af den engelska parlamentarismens
väsentliga företräden framför den amerikanska republiken, att den förra egent-
ligen skänker friare spelrum åt folkviljan, enär statens faktiske regent, the pre-
mier, icke har en bestämd ämbetstid liksom Förenta staternas president. Den
förre kan ju när som helst ombytas, sl snart underhusets flertal å valmännens
vägnar finner det önskligt. Alltså är England i själfva verket en republik i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
