Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 ENGl ANDS PARLAMENTARISM.
nungens, mgen annan lagstiftning. än hans stadgar. Det var likväl en absolu-
tism, som band sig själf genom sin egen rättsliga organisation, ett verk för-
nämligast af den store konung Henrik II (1154-89), den förste af huset Anjou
(»Plantagenet»).
Och samma organisation, kunde med tiden användas äfven till konunga-
dömets statsrättsliga inskränkning, sedan dess verksamhet hunnit fostra fullt
regeringsdugliga samhällsklasser. Uppslaget därtil1 gafs genom konung Johans
maktmissbruk, som föranledde en resning af baronerna, d. v. s. af kronans
ämbetsmän i landsändarne, med understöd af de tjänstskyldige undersåtarne
öfver hufvud och till deras samfälda trygghet. Magna Charta (1215), som
konungen tvangs att utfärda, var icke en författningsurkund i den meningen,
att hans makt begränsades genom en makt af folkligt ursprung, utan innebar
ett löfte af honom att i vissa uppgifna fa11 använda sin regeringsmakt öfver folket
på ett annat sätt än hittills. Tillika förbereddes upprättandet af en kontrollerande
statsmyndighet, som under fortsatta partistrider fick sin gestaltning i samman-
hang med riksstyrelsens öfriga korporationer och de edsvurna nämnder, som
den juridiska och administrativa förvaltningen hade utvecklat och fortfor att
utveckla. Ur de tillfälliga församlingar af de offentliga korporationernas ledare
och ombud, som sammankallades dels af baronpartiernas anförare, dels af ko-
nungarne själfve, uppväxte under 13:de och 14:de årh. efter hand det i två
))hus» organiserade parlamentet.
Parlamentets befogenheter härstamma icke från folkets »ursprungliga», åt
de valda ombudens vård anförtrodda rättigheter, utan från den förut allenast
i konungens hand samlade statsmakten. Den regerande konungen kunde icke
längre efter tillfälligt godtycke bryta den organisation, som utvecklat sig ger.om
hans föregångares samarbete med sina tjänare och undersåtar. Det var stats-
förvaltningens organiserade korporationer (alltså icke vissa samhällsklasser eller
lokalmenigheter blott såsom sådana, utan afseende på deras statstjänst), som
representerades eller, rättare sagdt, förpliktades till ny verksamhet för rikets
allmänna uppgifter genom parlamentets ledamöter, genom öfverhuset lika väl
som genom underhuset. Parlamentet blef sålunda riksstyrelsens högsta, samman-
fattande korporation, en utvidgning af det ännu äldre riksrådet, som för öfrigt
ingalunda upphäfdes, utan fortfor att inom den lagstadgade organisationen ut-
öfva sina särskilda funktioner.
Men alla statsfunktioner, de månde tillkomma hvilket ämbete eller hvilken
korporation som helst, de månde falla inom beskattningens och lagstiftningens
eller rättskipningens och den löpande förvaltningens olika områden, utgjorde
dock från rättslig synpunkt ingenting annat än uppdrag i kronans namn. Parla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
