Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 ENGLANDS PARLAMENTARISM.
ibland de förnämste invånarne i landsändarne (flere för hvarje grefskap), men
icke väl.fes af kommunernas menigheter. Han har bestämda, genom successiv
lagstiftning allt noggrannare specificerade åligganden såsom polistjänsteman och
äfven domare i vissa mål, och flere fredsdomare tillsammans bilda ett kolle-
gium, som äger att sköta vissa göromål. Ämbetet betraktades från början icke
såsom en utmärkelse eller förmån, utan pålades adelsmännen äfven emot deras
vilja vid vite af höga böter och till och med fängelsestraff. Det medförde
inga inkomster eller privilegier, endast förpliktelser, som oupphörligt växte
genom konungens och parlamentets lagstiftning. Det innebar ej en privat
och okontrollerad jurisdiktion öfver underhafvande, utan måste utöfvas under
samma slags villkor som andra offentliga uppdrag och med samma hänsyn till
de lagar, som gällde för konungens undersåtar. ’T’illika utgjorde det medel-
punkten inom hela det lokala selfgovernment, hvars funktioner ingalunda till-
kommo något visst stånd. Liknande skyldigheter, ehuru af mindre omfatt-
ning, ålades andra undersåtar, äfven med lägre social ställning, såsom ansvariga
för den lagliga ordningen jämte och under fredsdomarne, såsom jurymän och
såsom förpliktade till tjänst i milisen.
Detta seljgovernment är blott en konsekvent utbildning af det äldre för-
valtningssystemet i öfverensstämmelse med regeringsmaktens förändrade karakter.
» Konungen i parlamentet», som hade efterträdt den normandiske envåldsherren,
måste genom regelbundet utarbetade lagar efter öfverläggning med sina under-
såtar bygga vidare på den grundval, som föregångaren hade lagt genom till-
fälliga stadgar i kraft af sin egen personliga myndighet. Men det fanns fort-
farande ingen möjlighet att genom upprättandet af ett lönadt ämbetsmanna-
stånd i större skala befria undersåtarne från besvärliga plikter mot det all-
männa. Kronans finanshushållning, som icke i England liksom i Frankrike
underlättades genom nyvunna kapitalstarka handelsstäders införlifvande med de
kungliga domänerna, tillstadde ej en sådan byråkratisk lyx. Parlamentsanslagen
voro beräknade för öfvergående behof och hvarken tillräckliga eller lämpliga
såsom ekonomiskt underlag för administrativa inrättningar med anspråk på
varaktighet. För så vidt som den fasta rättsordningen, hvarvid folket vant
sig, skulle kunna upprätthållas och fullkomnas, var •
därför den enda utväg, som
kunde väljas, den, att undersåtarnes personliga tjänstgöring i mån af förmåga
fick ~rsätta hvad som brast i statens lönebudget.
Denna uppfattning och behandling af »själfstyrelsen» såsom en skyldighet,
icke en rättighet, måste förefalla så mycket naturligare, som äfven par!aments-
tjänstgöringen i början och mycket länge betraktades från samma synpunkt.
Parlamentet, såsom en af rikets centrala institutioner, i likhet med de kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
