Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS PARLAMENTARISM.
öfverdomstolarna, ansågs visserligen för ett bålverk emot olag och despotiskt
själfsvåld. Men hvarken deltagandet i valen eller riksdagsmannauppdraget, lika
litet som jurymannaplikten, eftersträfvades under parlamentets tidigaste utveck-
lingsskeden såsom en personlig utmärkelse eller förmån. Den adliga ärel yst-
naden och egennyttan sökte sin tillfredsställelse på annat håll, i sammansvärj-
ningar och hofintriger, i utländska krigsäfventyr och inhemska fejder, för så
vidt som Englands jämförelsevis fasta statsskick öppnade dylika aflopp för
lycksökeriet. De folkrörelser, som stundom skakade samhället, riktade sig ej
på sträfvanden efter valrättens utvidgning, utan omedelbart på massornas sociala
önskningsmål i strid mot den bestående ordningen. Parlamentet var för alla
klasser snarare ett band än ett verktyg. De särskilda städerna sökte, så "’1idt
möjligt, undandraga sig skyldigheten att sända ombud till parlamentet, och det
finns till och med exempel därpå, att befrielse därifrån blifvit bevi!jad såsom
en synnerlig kunglig gunst. Det var regeringen, som ålade sherifferna att om-
besörja ordentliga val och insända beseglade fullmakter af så många valmän,
som kunde därtill förmås. Ombuden från landsbygden, »grefskapsriddarne»,
valdes på de vanliga grefskapstingen, där rättegångsärenden afgjordes och en
hvar, som ville, kunde infinna sig, ehuru skyldigheten att besöka tinget och
på anfordran taga del i rättskipningen såsom vittne eller juryman var särskildt
förknippad med vissa förmögenhetsvillkor, en viss social rang eller till och
med innehafvandet af vissa hemman. På samma sätt ingick förpliktelsen att
~ottaga valet i riddarnes och väpnarnes offentliga tjänst, men i brist på så-
dana nöjde sig regeringen någon gång med hederliga män af lägre ställning,
och stundom inskränktes ombudens antal, »på det att höstarbetet ej skulle
hindras». I allmänhet kan man säga, att valrätten till parlamentet (i den mån
en sådan rätt kunde ko-
mma i fråga) motsvarade kvalifikationerna till juryman
och valbarheten kvalifikationerna till fredsdomare. Emellan parlamentsförfatt-
ningen och selfgovernment råder ett inbördes samband, som utvisar, att båda
i själfva verket utgöra blott olika sidor af samma förvaltningsorganisation.
:Med tiden framträder likväl en i visst afseende förändrad politisk åskåd-
ning om parlamentets ställning och uppgift. Få historiska problem äro så vik-
tiga och djupt ingripande som frågorna om olika statsinstitutioners förvandling
till organ för enskilda i stället för allmänna intressen. Därvid gäller det fram-
för allt att icke förväxla en senare utvecklings innebörd med institutionens upp-
rinneliga syfte, med de historiska villkoren för dess tillkomst och uppblomstring.
Det är först sedan en starkare politisk makt blifvit förknippad med en viss in-
stitution, som dess målsmän känna sig i stånd att i högre grad begagna dess
verksamhet för sina egna fördelar. Men den politiska makten förvärfvas ursprung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
