Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS PARLAMENTARISM. 2 73
serna om valrätt och valbarhet (1430, 1445) måste tolkas i denna belysning
och icke såsom förestafvade af något begär att hämma en växande demokrati.
Deltagandet i valen inskränktes till en jämförelsevis själfständigare samhällsklass,
på det att oroliga magnaters kostgängare skulle aflägsnas, utan att man kan
finna något spår till missnöje med dylika åtgärder från de lägre klassernas sida.
För den stora arbetande befolkningen och medelklassen på land och i stad
voro parlamentsbestyren fortfarande likgiltiga. Dess politiska förhoppningar
samlade sig omkring återupprättandet af en stor statsmakt, som kunde utrota
herrarnes själfsvåld med eller utan parlamentets biträde. Därför kunde åter
ett organiserande personligt konungadöme uppträda, sedan ändtligen medel-
tidens magnatätter och deras följen upprifvit hvarandra utan att ens fresta på
en verklig statsupplösning i feodalistisk anda.
* *
*
Det är medeltidens statsutveckling, som bestämt Englands politiska insti-
tutioners skaplynne ända in i nyaste tider. Och särskildt Englands parlament
jämte dess egendomliga moderna verksamhetsfält, den berömda parlamentarismen,
måste, för att rätt uppfattas, betraktas från den synpunkten, att man har att
göra med en af medeltidens kvarlefvor, som icke_
, liksom i så många andra
länder, blifvit undanröjd af den nyare tidens samhällskraf, utan åtminstone
hittills hållit sig uppe och till och med genomgått nya, märkliga lefnadsöden.
Därmed är naturligtvis ingenting sagdt hvarken för eller emot detta statsskicks
förträfflighet, utan blott ett historiskt faktum konstateradt. En institution blir
hvarken bättre eller sämre, därför att den kan leda sitt upphof från medeltiden,
som, i likhet med alla andra världshistoriska skeden, var rik på både godt
och ondt.
Huru parlamentet bibehållit och utvecklat sig, därom handlar Englands
hela historia från det sextonde århundradet. Här kunna endast några af de
viktigaste orsakerna omnämnas och betonas.
I korthet kan det sägas, att Englands parlament har räddats därigenom,
att det engelska selfgovernment icke på långliga tider blifvit öfverflödigt eller
ens umbärligt. Vill man söka förklaringen i den britiska »folkandans» begåf-
ning och kraft, så måste man dock alltid besinna, att denna »folkanda’> blifvit
hvad den har varit och ännu är, med sina starka och svaga sidor, icke minst
genom de häfdvunna politiska inrättningarnas oaflåtligt verkande uppfostran.
Men dessa inrättningar hafva tillkommit och bevarats, icke för att verka i folk-
uppfostrans tjänst, utan för att fylla omedelbara och ögonskenliga statsbehof.
Medeltidens selfgovernment, som ingalunda är någon enstaka engelsk före-
Svensk Tt’dskrijt. 5. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0285.html
