Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Fredrik Wetterlund: Stolthet. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stolthet.
Nog är det käckt att mana skyars vimmel
och svarta fåglar upp på fästets blå,
men mera stolt att älska solklar himmel,
när alla korpar skria om en grå!
Om flugsvampsrödt är modets sista vilja,
nog är det klokt att träffa dylikt val -
men stolt att bära högt den skära lilja,
som dagen kallar fadd och djupt banal.
Och om du blott får räknas bland de unga,
ifall din sång är ormens hväsning lik,
då är det stolt, nej trefaldt stolt att SJunga
om sinnets alltid unga romantik!
Hur lumpen denna äflan att bespotta
en hänförd tjuguårig längtans brand!
Nej, hellre djupt för den sitt hufvud blotta,·
när andens pöbel står med sten i hand.
Och manas du att sorla med de andra,
fastän din själ är bräddfull af förakt,
då är det härligt stolt att ensam vandra,
och manligt trots att stå sin drömvärlds vakt.
Fredrik V1.?tterlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
