- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1894 /
322

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - J. A. Eklund: Om karakterslöshet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322 OM KARAKTERSLÖSHET.
Men för att komma ett stycke längre .i definierandet är det kanske
skäl att taga sin tillflykt till ordets betydelse. Det går an, ty det bruka
t. o. m. filosofer göra. Och med skäl. Ty det är just något egendom-
ligt för de kanske rätt enfaldiga människor; som bildat språket, att de
alltid menat någonting med det ord de välja. Uttrycket karakter kommer
af ett ord, som betyder utgräfva, inskära, inrista, t. ex. prägla på ett
mynt. Med skäl säga vi därför’\ att en karakter är någonting utprägladt,
bestämdt, som därför också >>inpräglar» sig, gör ett bestämdt intryck på
den som kommer i närheten. En karakter är ett utprägladt stycke
människa.
Detta stycke människa bör vidare »hänga_ihop» någorlunda. När
jag påträffar en människa, som det ena halfåret är en mycket ortodox
luteran, det andra är katolik, det tredje materialist och det fjärde spiri-=
tist~ så kan jag för min del icke obetingadt glädja mig åt den männi-
skans rika möjlighet att »utvecklas ?. Det är kanske en viss böjelse för
konservatism. Men det förefaller trefligare att när man möter en gammal
bekant känna igen honom icke blott på ansiktsdragen, utan också litet
på själsdragen. Ibsens Brand hade samma vurm för det konstanta :
"Vrer ikke et i dag, i går
og noget andet om et år."
En människa med karakter är en någorlunda konstant storhet med
vissa konstanta bestämningar. Onekligen finns det människor, som likna
stenbildningar. Är man elak, kan man försöka att trycka på dem från
olika sidor för att taga reda på, om man stöter emot något fast, som
gör motståndi och det händer ju; att man träffar på något sådant. Men
ibland händer det också, att man ingen kärna finner - endast slem. Jag
vet, att många dylika individer prisas för sin behagliga mjukhet. De
kunna också möjligen göra samma tjänst i samhällsmaskineriet, som smör-
jan på vagnsaxlarne, d. v. s. bidraga till att verket går utan att skrika.
Men ändå är det svårt att erkänna denna fullkomligt upplösta massa så-
som ägande något karaktersvärde.
En karakter synes mig också böra på ett annat sätt »hänga ihop>
>
.
Det bör finnas någon slags andlig enhet mellan de olika beståndsdelarne.
Om ett hus i ena ändan liknade ett stall, i den andra en kyrka, så hade
det icke någon riktig karakter. Och jag vädjar till dem, som bruka ge
akt på människor, om de icke ibland fått det intrycket: hälften kyrka,
hälften stall. På en sådan kan tillämpas hvad Brand sade om ·sin vän
norrmannen, att han var »ett bråk». Man kunde icke beteckna honom
med I utan t. ex. med 37 /182 + 19
/183.
"Det som du er var fuldt og helt
og ikke stykkevis og delt."
Nu skulle jag snart kunna vara färdig med mitt definierande. Men
det är en sak till, som det icke är så godt att våga sig fram med, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free