Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - J. A. Eklund: Om karakterslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KARAKTERSLÖSHET.
kommit långt i förståndsupplysning. Men däraf följer icke, att den är
rik på karakterer.
För öfrigt kan nog invändas: du har fäst för liten vikt vid alla de
naturliga faktorer, som bestämma en människas karakter: vid anlag, upp-
fostran., lefnadsförhållanden m. m. Därpå svaras: allt detta är råstoff för
karakteren., ungefär som marmorblocket för konstnären eller mulljorden
för växtexemplaret. Och något, ja mycket bidragar till konstverkets be-
skaffenhet., hurudant material, som finns att tillgå. Mycket betyder det
för plantan., hurudan näringsmaterialet är. Så betyder det visserligen
mycket för karakterens riktning, rikedom, skönhet, hurudant stoff, inre
och yttre >)den troende viljan» har att bearbeta.
Men därvid måste jag för min del stanna: väsentligen är karakteren
förbunden med viljan och tron.
II.
Ofta uttalas det påståendet, att karakterslöshet är allmännare nu än
förr. Det är ju alltid vanskligt att jämföra olika tider, framför allt andra
tider och ens egen. Så naturligtvis ock i detta hänseende. Det behöfves
heller icke nödvändigt att tänka på gångna tider för att kunna säga, att
det är ondt om karakterer nu för tiden.
0
Atminstone är det en allmän klagan, att vår tid är fattig på stora
karakterer. Men kanske man kan - ifall denna klagan är berättigad -
trösta sig med, att människorna i allmänhet äro bättre än förr, att de
»alla öfver en bank>) blifvit så bra, att det ej mera finns rum för något
synnerligt bättre än g~nomsnittet? Nihil excelsum in civitatibus - inga
höga berg och inga djupa dalar, utan den nivellerade slättmarken i män-
niskovärlden. Men god slättmark. Om så vore, behöfde man ändå ej
klaga öfver karakterslöshet. Ty karakter är onekligen en sak, som kan
finnas äfven >)i mindre format». Kanske alla blifvit karakterer - i smått?
Då kunde det vara tämligen lätt att bära, ifall de stora karaktererna fat-
tas. Ledsamt är det ju visserligen, om ett tidehvarf, som gärna beröm-
mer sig af att vara indivi~ualismens tid, skulle behöfva karakteriseras så-
som fattigt på individualiteter. Men ändå vore det en god sak, om de
små existenserna hvar för sig vore ett helgjutet, fast stycke människa.
Man kan till och med gå så långt., att man afprutar krafvet på det
i vanlig mening ))karakteristiska». Man behöfver ej fråga efter något-i som
frappant skiljer den ene individen från den andre. Människorna kunna
vara ända till enformighet lika, men ändå hvar för sig en karakter. Om
man går ut på den rama, icke alltför starkt järnvägade landsbygden t. ex.,
så kan det väl hända, att »bonde är bonde lik>>, så där tämligen. De
kunna förefalla ungefär jämnställde i sedligt värde, liksom i begåfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
