Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - J. A. Eklund: Om karakterslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KARAKTERSLÖSHET.
l\1en karakterer kunna de vara i alla fall. De kunna vara >
)sig själfva lika>)
och hänga ihop ganska bra.
Men äfven det synes mig vara föremål för klagan, att nutidsmänni-
skorna öfverhufvud mer och mer tendera till att icke »hänga ihop>>. Det
är visserligen icke på grund af ideella kraf, på grund_af egentligt intresse
för mänsklig ädelhet eller dylikt, som man kommer till ett sådant om-
döme. Det bekymrar i det hela föga den ärade samtiden, hurudan män-
niskan är såsom människa betraktad. Men det är vissa praktiska svårig-
heter vid umgåendet med människor~ som orsaka att man, utan att vara
det minsta idealist, kan finna bristen på karakter ganska kännbar. En
affärsman t. ex. finner, att mannen som lofvade och mannen som påmin-
des om löftet icke stämma öfverens. Han finner, att personen som lå-
nade och personen som skall betala., icke alls vilja hänga ihop, utan stå
i en obehaglig kontrast. Man kommer alltför ofta under fund med~ att
värden vid revisorsmiddagen och nyckelinnehafvaren till kassahvalfvet icke
äro kongruenta storheter. M_
an uppdagår till sin sorg, att »namnet»’; som
i fjol var godt som guld., i år är sämre än papper. 0. s. v. i växlande
former. Och då sörjer affärsmannen öfver, att det icke längre finnes »tro
och heden som i gamla dagar. Ja, han kanske t. o. m. börjar prisa
gammaldags fromhet och rättskaffenhet. Han behöfver icke hafva sinne
för andra valutor än dem., som låta sig realiseras i mynt; men han har
gjort den upptäckten, att äfven det som heter karakter kan höra till dessa
valutor och vill därför gärna finna det, åtminstone hos sina kunder.
Det finns för resten många, icke affårsmän., som få göra liknande er-
farenhet. Det blir t. ex. för den unga frun så lätt ett nästan oförklarligt
svalg mellan fästman och äkta man. 0. s. v.
Människor äro ofta som geometriska punkter., hvilkas hela existens
bestämmas af läget till andra punkter. Det är linierna, som dragas ge
nom A och B samt C och D som bestämma F. Hela societeten synes
stundom vara ett sådant där - rörligt - punktsystem. Det är icke
fråga om mig och dig - hvad jag är och hvad du är, utan om våra re-
lationer. Ingen törs riktigt på allvar bli »en fast punkt», kanske af fruk-
tan att förlora sina relationer. »Mannen för s1g>> ar försvunnen, i det när-
maste åtminstone.
Det gäller icke att vara något »i och för sig själf», utan endast att
vara »i förhållande till andra>>
. Då blir man lätt olik i olika förhållanden.
Det är stundom nästan komiskt att se. En äkta man t. ex. är en helt
.annan inför sin fru och inför sina barn än han är inför sina ungkarlsvän-
ner. Ofta sådan, att ungkarlsvännerna skulle skratta, om de såge honom
i hemmet, och frun gråta, om hon såge och hörde honom i klubben.
Och mannen i fråga kan vara fullt omedveten om, att detta är något, som
icke ipassar» en karl. Han kan betrakta det såsom något själf~lart eller
t. o. m. räkna det såsom opportunism, klokhet, belefvenhet. Bästa »lef-
nadsvettet» har den, som blir en ny människa i hvarje ny omgifning. Det
hela är ju helt enkelt karakterslöshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
