Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - J. A. Eklund: Om karakterslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KARAKTERSLÖSHET.
Om det är ett svenskt prerogativ eller icke vet jag ej., men det
finns hos oss en viss »storhetsmani». Vi äro obligerade att böja knä för
allt »stort». Uppträda två storheter och söka nedgöra hvarandra., emedan
de i själfva verket äro som eld och vatten - vi få lof att hålla med
bägge två., ty bägge två äro stora. Det bidrager att dana vår karakter.
Vi hafva på lager individer., som springa och böja knä för den store man
- och nu börjar det ju också gälla de stora kvinnor - som sist talat.
Men jag hoppas, att dessa sprallegubbar icke är en uteslutande svensk
specialitet. .
En viss intellektuell karakterslöshet är möjligen internationell. Tän-
kandet är sysselsatt med att samla ·tankar., eller kanske rättare: iakttagel-
ser., i kaotisk massa. Men det tänkande., som efter förmåga söker ordna
massan till ett helt, är icke modernt. Det »populära>
> resultatet af detta
är, att de, som icke finna sig väl af att tänka ingenting., i regeln njuta af
att tänka >)hvad som helst».
Huru det är med konstens karakter., särskildt hos oss., kan jag icke
bedöma. Någon nationell konst hafva vi väl knappast. Våra konstnärer
trifvas ju i regeln bäst i utlandet. Kanske i den känslan., att det går
bäst att imitera på närmare håll. Våra moderna författare på det skön-
litterära området producera alster., som väl mest smaka af Paris med litet
rysk och norsk krydda till. »Det unga Sverige>), för resten nu gammalt.,
delvis aflidet och delvis »emigreradb., var aldrig något Sverige.
Vår religiösa karakterslöshet är uppenbar och har satt sig i opinionens
högsäte såsom den enda sanna formen af religiositet. l\1an vill vara reli-
giös., antingen i obestämd allmännelighet, eller också - hvilket i det
hela kommer på ett ut – vara allt möjligt religiöst på samma gång.
Därvidlag måste nog olika företeelser olika bedömas. Om t. ex. en be-
skedlig stadsflicka går och hör en predikant på morgonen och en annan
på aftonen och dessa anlägga sin predikan på att vederlägga hvarandra.,
så kan det mycket väl hända., att hon vid båda tillfällena säger: >)Det var
så välsignadt godt för hjärtat.>
) Hennes »oartikulerade>
) religiositet får
icke läggas under kritikens dom. Hon står på det barnstadium., där karak-
teren ännu icke finns. Om däremot t. ex. en »bildad» man vill på samma
gång vara buddhist., muhammedan., jude, katolik, protestant, teosof, så
är detta blott en karakterslöshet, so_
m tillhör den utlefvades >
)barndom på
nytb.
Nu måste jag emellertid försöka värja mig mot ett inkast, som kunde
göras. Meningen är ingalunda., att det skulle vara ett ondt, om i ett lif
ingår agentier och motiver, i en >)lärouppfattning>) satser och erfarenhets-
rön., i en konstform stilar och motiv från skilda åldrar, riktningar och
folk. Det är i och för sig lika litet af ondo, som det är af ondo i fall
stammar af skilda raser ingå i en nation. Men ett godt är detta endast
om lifvet, lärouppfattningen, konstformen, nationen kan sammanstnälta till
verklig enhet det mångfaldiga. Den flacka eklekticismen är detsamma
som karakterslöshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
