Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - J. A. Eklund: Om karakterslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 2 OM KARAKTERSLÖSHET.
- - - - - - - - - - - - – - - - - - – - - - - - –- - - - -
på hopade intryck rika lifvet öfverväldigar individerna’\ så att de icke
mäkta stadga sig till fasta gestaltningar.
I den mera andliga odlingens värld är förhållandet enahanda. Äf-
ven i vetenskapen florerar de tusen detaljernas studium. Och tidnings-
bladet samlar åt oss >)detaljen från världens fyra väder och sörjer dagli-
gen för vårt behof af att höra och uppmärksamma. Så bidrager pres-
senj naturligtvis blott följande vår egen smak, att försvåra karaktersbild-
ningen. De många hastiga, snart öfvergående små intrycken sudda ut
alla fasta linier i människosinnet.
Vår uppfostran är sådan., att mångvetande odlas och mångläseri öf-
vas ända från barndomen. Världen är full af ytliga människor, somt. ex.
knappt hafva läst en bok två gånger.
Att >>välja sin läsning» med hänsyn till dess inverkan på karakteren
kommer väl någon gång ifråga med hänsyn till barnen, men icke gärna
med hänsyn till sig själf. Det vore nästan trångbröstadt. Icke ens den
egoistiska klokheten framkallar ett sådant val. En ämbetsmannadam t. ex.
läser och understödjer kanske allrahelst den tidning, som undergräfver
de institutioner’\ hvarpå hennes och hennes mans ställning beror. Det är
samma >
)frisinne», som gjorde., att de högre stånden under l’ancien regime
läste och beundrade, läste och skrattade., läste och njöto, nära nog tills
hufvudena började falla för bilan, de själfva varit med om att slipa. Vår
bourgeoisie blir nog också förvånad, om man en dag realiserar de >)pigga>
>
grundsatser., hvaråt den nu har så roligt. Eftersom man själf ingen öf-
vertygelse har och icke har något behof af att realisera öfvertygelser, så
tror man, att öfvertygelser icke kunna vara farliga. Detta synes mig vara
en grundtanke i den liberalism, som några årtionden setat i högsätet -
och nu är utlefvad och darrar för sitt barn: anarkismen. Öfvertygelser
äro dock farliga, ty de kunna dana karakterer. Till och med om öfver-
tygelsen omfattar en ren negation, kan den bli samhällsvådlig.
Pressen är naturligtvis - för att säga ännu ett ord om den - ett
uttryck för det allmänna tänkesättet. Där kan man därför också studera
den allmänna karakterslösheten. Det som skrifves skulle ju icke skada,
om det lästes med kritik. Men kritik förutsätter både öfvertygelse och
mod - eller helt enkelt: karakter. Man skrifver gärna., och det gör ett
smickrande intryck-i som om publiken hade förmåga af kritik. Därför
bjuder man den också på allt möjligt: I ett häfte af en tidskrift - ex-
emplet är svenskt - stod först ett loftal öfver den katolska kyrkan och
den ofelbare Pio Nono. I samma häfte följer ett protestantiskt lofsjun-
gande af Luther på den tid, då han brände bannbullan. På andra sidor
leker det moderna radikala fritänkeriet. Det är ju ingenting att säga
därom. Det kan mycket väl ingå i en tidskrifts program att lämna
spalterna öppna för de mest skilda åsikter. Men med kännedom om den
bildade publiken vet man, att mången af dess medlemmar kan läsa allt
och finna allt förträffligt. Och det gör så godt för att >>vidga vyerna>>
och - sudda ut karakteren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
